Något mycket oroväckande är på gång i "Red 2". Nej, det är inte de många actionsekvenserna, estetiken hämtad från DC Comics-originalet eller den rart kalla kriget-doftande intrigen jag syftar på.
Främst är det skådespelarna Catherine Zeta-Jones, John Malkovichs och Mary-Louise Parkers ansikten som orsakar obehag. De är så märkligt släta, gummiaktiga och oklart onaturliga att det länge inte går att fokusera på något annat än hur konstiga dessa begåvade och i grunden härliga skådespelare ser ut nu för tiden.
Ok, hejda mig nu om jag driver det här för långt men deras ansikten kan ses som en liknelse för hela filmen; liksom skumt utdragen, glammig och saggig på samma gång.
Bruce Willis ser tack och lov ut precis som vanligt och som en av pensionärsactiongenrens mesta frekventa deltagare klarar han sig fint som den före detta CIA-agenten Frank Moses. Han är numera tillsammans med sin Sarah (Mary-Louise Parker) men vardagen är lite seg och ingen blir gladare än hon när det åter börjar osa katt kring Frank.
Precis som i den förra filmen blir de snart förföljda av olika mordiska agenter över världen. Den här gången handlar det om jakten på ett massförstörelsevapen som hamnat i hetluften efter ett Wikileaks-avslöjande.
Visst glimrar det till ibland. Helen Mirren är som vanlig classy och gör åter rollen som yrkesmördaren Victoria med bravur och Anthony Hopkins som galen professor är också skojig att se på, naturligtvis.
Men som helhet är det svårt att känna någon större upphetsning över "Red 2". Däremot kan jag verkligen rekommendera en titt på filmens trailer. Den innehåller allt man behöver veta om handlingen (verkligen allt) och man hinner inte uppfatta botoxeffekten.
Rappt och kul visas också alla de inblandandes absolut bästa stunder i filmen. Den är dessutom bara två och en halv minut lång och mer tid än så måste man egentligen inte lägga på det här gänget. (TT Spektra)