Jane Kruuse af Verchou gör abstrakta bilder. Kompositionerna i ett antal monotypier är avvägda, både vad gäller formspråk och färgsättning. Jag hade ändå gärna sett lite mer av "eget uttryck" hos dem. Som det nu är påminner de en hel del om det en rad andra konstnärer åstadkommer. Abstraktioner får gärna producera frågeställningar, helst oupphörligen, så att man aldrig blir riktigt klok på dem. Men de här bilderna håller på sina eventuella hemligheter. En serie svartvita collografier har en annan laddning. De beskriver på ett direkt vis hängivenheten och det lätt mystifierande hos en grupp nunnor.
Eva Fredriksson presenterar målningar som inte känns genomarbetade. Något eller ett par undantag finns. Hos en och annan kan jag ana ett anslag som skulle kunna lotsa fram mot mer fruktbärande vägar.
Inga Hillgren visar målningar i olika tekniker. De flesta av dem har en tämligen konventionell framtoning, men här och där lyser en långt driven akvarellteknik igenom. Hennes objekt känns mer gedigna. Några uppförstorade paprikor tillhör det bästa på utställningen. De har något självklart och kompromisslöst över sig.