Wong Chia Chi (Tang Wei) är en ung, oskuldsfull kvinna med skådespelarambitioner. Hon hamnar i en politisk teatergrupp, som protesterar mot Japans ockupation av Shanghai. Leken går över i allvar och gruppen bildar en motståndscell vars mål är att förinta kollaboratören och den iskalle spionchefen Mr Yee (Tony Leung).
Någon måste nästla sig in i Mr Yees liv för en mordkomplott. Wong Chia Chi är vackrast, valet är självklart. För att få tillräcklig sexuell erfarenhet tvingas hon att "träna" med en av killarna i gruppen. En vedervärdig scen och ett av många exempel i filmen på hur krig tvingar in människor i trängda och absurda situationer.
Chia Chi förvandlar sig till den sofistikerade Mrs Mai, som fördriver dagarna med att spela mahjong tillsammans med Mr Yees hustru och hennes överklassväninnor. Mr Yee kastar trånande blickar efter Chia Chi och snart blir de ett hemligt (?) par.
Mr Yee intalar sig själv att han saknar känslor, eftersom han kan döda vem som helst, vänner, överordnade, gamla klasskamrater. Han behandlar till en början Chia Chi ytterst brutalt, men efterhand blir deras sexmöten allt mer komplexa och känslorna mer mångtydiga. Mer ska inte avslöjas här, men som vi vet: i krig (och ofta också i Ang Lees filmer) är alla förlorare.
"Lust, caution" är en mycket vacker film, utmejslad in i minsta detalj. Ingen möda har sparats på att återskapa miljöer ur 40-talets Shanghai och Hong Kong. Även kläderna är helt fantastiska. Kanske är det till och med alltför välgjort, allt lyfts fram och tempot sackar.
Människorna är däremot otydliga och det gäller dessvärre också Chia Chi. Hon är gåtfull, vacker, sval, men jag förstår aldrig vad som driver henne. Knappast politisk frustration. Lusten att bli sedd, kanske?
Mer fascinerande är ismannen själv, Mr Yee. Små skiftningar i ansiktet röjer oceaner av undertryckta känslor. Det är starkt spel rätt igenom av Tony Leung.
Men välgjort och välspelat räcker inte, filmen är alldeles för lång. Spänningen når aldrig kokpunkten och jag lämnar salongen märkligt oberörd.