Vad händer när en art director, som sysslat med reklam i ett kvarts sekel, tar klivet in i konstvärlden? Dominerar reklambildskänslan? Så blir det säkert i vissa fall, innan konsttentaklerna vuxit till sig. Nu har Berni Kalle, parallellt med reklamuppdragen, reflekterat över och ägnat sig åt konst i femton år och därför haft tid att begrunda det i långa stycken bottenlösa dike som skiljer konsten från reklamuttrycken.
Det primära intrycket av hans bilder är en långt utvecklad färgkänsla. Den har sannolikt vuxit fram under åren med reklamjobb. Bilderna är i hög grad hans egen variant av mixed media. Målningarnas initiala tillstånd är teckningar och skisser i datorn. Via olika processer förs de över till duk. Målerikänslan är mest framträdande i de verk där han avslutat med att lägga på akrylfärg. Mycket i den långa kedjan av tekniska grepp har utförts för hand.
Det Kalle eftersträvar verkar vara stämningslägen som ger uttryck för ögonblick eller skeenden där skönheten inte undgår mer eller mindre förtäckta hot utifrån. Korpar förekommer i flera bilder. De flaxar, ropar och varnar, kan pejla in avvikelser via den uråldriga, nedärvda förmåga de besitter. Deras kapacitet förlänar dem en visdom som gör det möjligt att återerövra ett normalläge.
Till landskap som härjats av krig eller bränder, söker sig snart knoppande växter och allseende rovfåglar. I vissa fall drar bilderna mot det dekorativa, vilket kan utmana den konstnärliga udden. Ett antal gicléetryck (Fine Art Print) överensstämmer motivmässigt med målningarna. Trycken är utförda med betydande skicklighet och med den typ av färger som inte behöver skyddas från dagsljus.