"Bokskogen" går man inte vilse i. Tvärtom utgör den stora målningen av Christine Friman en port mot konstnärens inre upplevelser.
Vid mina tidigare möten har jag beundrat hennes förmåga att i enkla linjer och reducerad färgskala uttrycka det hetaste känsloengagemang. I senare målningar accentueras detta eftertryckligt. Här dominerar dock landskapsmotiven, men det handlar alls inte om något passivt avbildande av naturen. Dessutom låter hon människor ta plats, som i den spännande "Lady & Lufsen", som har en betagande charm.
Att konstnären älskar lysande utsikter ser vi i "Great Expectations", vars titel kan förbrylla en eller annan åskådare, som annars fröjdas över sensualismen i många verk, främst "Picknick".
Men även om Christine Friman gärna målar naturscenerier under olika årstider, så lämnar just landskapsmåleriet mig rätt oberörd. Jaha, så ser rapsen ut, eller rågen eller vinteråkern. Men när dimman lättar, eller rättare, när den inte gör det, förmår hon förmedla en kosmisk atmosfär, vars skira skönhet griper mig in i märgen.
"Rum för själen" är inte bara titel på en av målningarna utan också kvintessensen av hela utställningen, tycker jag.