Skärvor ur ett säreget livsöde

En vanlig dag på jobbet fört utrikeskorrespondenten Cordelia Edvardson. Bild: FOLKETS BILD

En vanlig dag på jobbet fört utrikeskorrespondenten Cordelia Edvardson. Bild: FOLKETS BILD

Foto:

Kultur och Nöje2005-11-04 00:00

‚NY FILM

CCCC

Flickan från Auschwitz

Regi: Stefan Jarl

Medverkande: Cordelia Edvardson, Jan Guillou, Angelo di Ponziano, Anita Molander, Madonna

Royal i Linköping

Vem har inte fascinerats av Cordelia Edvardson och hennes livsöde? Hon är född i Tyskland, överlevde nazisternas förintelseläger och kom till Sverige efter kriget. Här blev hon en engagerad och prisbelönad journalist. I dag, vid 76 års ålder, bor hon i Jerusalem och arbetar fortfarande som korrespondent för Svenska Dagbladet. Hon bevakar en av världens knepigaste konflikter -- Jan Guillou tvekar i filmen inte att kalla den världens viktigaste och talar om Edvardson med beundran. Det gör också flera andra intervjuade kollegor och det känns ibland som amerikansk dokumentärfilmsdramaturgi, ett förhärligande intill det otroliga.

Ett uruselt argument

Men vi får också se henne i aktion. Här skildras hur Cordelia Edvardson rör sig bland soldater, ockupanter, palestinier och israeler med vässade frågor och reporterblock i högsta hugg. Numera tycker hon att nazisternas härjningar på fyrtiotalet är ett uruselt argument i den pågående konflikten.

Stefan Jarl berättar med utgångspunkt från sig själv vad han ser och uppfattar av denna kvinna. Han berättar också om egna upplevelser från barndomen, gestaltade med skådespelare och kusliga journalfilmsklipp.

Jarl är en god berättare. Sättet att skildra stoffet har i det här fallet stora likheter med den person han berättar om. Engagemang och humanism lyser igenom i historien om en människa som vägrar drunkna i onda minnen, eller bli "det förflutnas fånge".

Fullt nog ändå

Men jag saknar lite mer om Cordelia Edvardsons bakgrund. Varför skickades hon ensam, utan vare sig någon familjemedlem eller granne, till lägren? Var hämtar hon nu sin själsliga styrka? I pressmaterialet anger Stefan Jarl att "en film bara kan ge skärvor ur en människas liv". Så sant, men de här hade gärna kunnat få vara lite längre än en timme och tjugo minuter.

Nu får man gå hem och komplettera med någon av Cordelia Edvardsons egna böcker, exempelvis den självbiografiska romanen "Bränt barn söker sig till elden". Denna dokumentär är både fängslande och kunskapstörstväckande och det kan faktiskt ändå vara fullt nog.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!