Gösta Hultén: Fånge på Guantánamo. Mehdi Ghezali berättar
Leopard förlag
Efter 900 dagar i fångenskap på den amerikanska Guantánamobasen påKuba släpptes i juli i fjol Mehdi Ghezali. Där hade han suttit medcirka 600 andra fångar i gallerburar, med hand- och fotbojor, förhörtsvid dygnets alla timmar, torterats fysiskt och framför allt förnedratspsykiskt.
De kallades de värsta bland de värsta av USA:s vicepresident Cheneyoch hängivna terrorister av försvarsminister Rumsfeld. Varken konkretaanklagelser eller bevis presenterades. Formellt kallades Ghezali ochhans olycksbröder "illegala stridande" för att USA skulle kunna kringgåkonventionerna om behandling av krigsfångar.
"Fånge på Guantánamo" är en skakande läsning. Boken är skriven i enlågmält redovisande ton, men under ytan finns en djup förtvivlan överbåde den behandling fångarna utsätts för och det perspektiv som bokenoundvikligen öppnar, nämligen att världens enda supermakt är på väg attöverge demokratins rättsprinciper.
Gösta Hultén framställer Mehdi Ghezali som en religiös ung man somrest till Pakistan och Afghanistan för att studera islam. Han tror inteatt Ghezali är terrorist. Inte heller USA hade ju några bevis för det.
Det viktiga är dock att konstatera att oavsett om Ghezali äroskyldig eller ej, är den behandling han utsattes för i Guantánamo ettbrott mot rättsstatens grundläggande principer.
Förbuden mot tortyr och mot att fängslas utan rättegång ärgrundbultar i rättsstaten. Tar USA bort dessa förbud blir det ingenskillnad mellan en diktatur och den demokrati som Bush säger sigförsvara.
Det godtyckliga stämplandet av tusentals muslimer som terroristerhar effekt långt utanför Guantánamo. Sedan Ghezali kommit hem tillSverige har han utsatts för hot och tvingas leva isolerad, ständigtövervakad av Säpo, fast han officiellt betecknas som en fri man. Jaktenpå verkliga terrorister har dock gett dåligt resultat.