Urban Nilsson, Skäggetorpsbo sedan 1970, är gammal punkare och en sann idrottsprofil.
Om du jämför Skäggetorp då och nu?
– Som två olika världar. Väldigt många av dagens invånare har ett annat ursprung och nästan alla mina vänner och bekanta från förr är borta, har flyttat eller är döda.
Vad saknar du mest från förr?
– Hemgårdarnas Lasse Levin som tyvärr lämnade oss i cancer för två år sen. Han var Mr Skäggetorp och Hemgårdarnas BK.
Minnen från uppväxten?
– Punk och idrott och Skäggetorpsgården.
Spelade du i band?
– Det var mycket punk som gällde på 70- och 80-talen. Vi bildade Migrän Kids där jag spelade gitarr och sjöng. Vi repade på Rosendalsgården.
Spelningar?
– En. På Skäggetorpsgården. Det kom kanske ett 100-tal och lyssnade, men den slutade i totalt fiasko. Efter den la vi ner verksamheten.
Och idrotten?
– Det var handboll på vintern och fotboll på sommaren. Och oerhört mycket innebandy i oorganiserad form.
Du blev sedan mer ledare och tränare?
– Omedvetet från början, men det blev så. Vi bildade IBK Succé och gick upp i högsta serien 1989, Riksserien hette det då, med mig som tränare. Sedan har jag varit tränare i Norge, där jag blev årets tränare, och Finspång och även förbundskapten för Lettland.
I dag?
– Funderar lite på att åter ta en tränaruppgift i Norge eller Lettland. Jag fyller för övrigt 50 år 5 februari och har blivit inbjuden av lettiska innebandyförbundet till att bevista en hockeymatch i KHL nästa vecka. Dynamo Riga spelar ju i den ligan.
Något du saknar kulturellt i Skäggetorp?
– Det mesta. Men det brukar i alla fall vara en trubadur på restaurang Guldfisken på fredagar.