Det är inte alla konstnärer förunnat att ge intrycket att de skapar en egen liten värld. Men sådant bekymrar inte Johan Melander, född 1988 från Åby och elev på bildlinjen på Lunnevads folkhögskola, när han kliver upp ur ateljén på Grammofon till sin allra första separatutställning i samma lokal.
Med sitt måleri, egensinnigt koncentrerat på lätt kamouflerade självporträtt, realistiskt återgivna småfåglar och äldre kvinnor, ger han mig ett bestämt intryck av att vi inte riktigt bebor samma värld.
Johan Melander skapar och återskapar. Han återvänder material eller målar på befintliga saker, som möbler. Han har målat motiv på ett träskåp och en radio av modell äldre. Jag får en känsla av att han blickar tillbaka med en viss sentimental längtan.
Nyckelbilderna, i den mån man kan tala om sådana, är inte de ganska roliga pastischerna på kända 50-talshjältar som fått Melanders egna, lätt igenkännliga, ansiktsdrag. Det kan vara en sprattelgubbe eller Gunnar Nordahl i Milantröja. Fast allra bäst är naturligtvis den klassiska bilden på Ingemar Ingo Johansson. Där the one and only nu inte är någon annan än Johan Melander.
Nej, nyckelbilderna är de på de äldre kvinnorna, porträtt på nära och kära om jag får tro titlar som Mormor, Farmor, Mormorsmamma, Elsa Johanna Larsson eller Astrid. Det finns en stillhet i här. De löser korsord, läser tidningen eller bara tillbringar tiden i väntan under kristallkronan och den nedsläckta gamla tv:n. Snart gal det där gökuret, tro mej.
Fotnot. Grammofonär ett konstnärshus med sju rockband, musikstudio, konstnärsateljé, skivbolag, galleri, café, kreativ verkstad, konsertlokal och låtskrivarateljé. Ligger i nya kulturkvarteret Knäppingsborg.