När Östgöteatern nu återvänder till sin "Hamlet", har det gått en tid. Några roller har fått nya ansikten; nya röster, andra nyanser. Text och tolkning har sjunkit in och förankrats, kanske fördjupats.
I vilket fall är det en stark och genomarbetad föreställning som jag möter. Rytmen och flödet fungerar väl. Tempot är ofta ganska högt men det finns ändå utrymme för lugn och eftertanke.
För den som känner pjäsen är detta ingen radikal nytolkning men man har gjort texten till sin, mer samtida med ett och annat uttryck, och blankversen är knappt skönjbar, den löper smidigt och otvunget.
Ett tillagt grepp är detta med Hamlets vän Horatio (Per-Johan Persson) som en närvarande författare. Knackande på en skrivmaskin komponerar han dramat medan det pågår. Som inramning till helheten är detta lyckat (han är ju också den som i dramats slut ålades att berätta historien för eftervärlden).
Men i vissa scener blir den distanserande effekten mest bara kryptisk.
Modern och samtida känns framförallt Krister Kern i huvudrollen. Allt kretsar ju kring Hamletgestalten, och Kern bär det tunga ödet med en självklarhet och energi som är upplivande.
Hans tilltal och uttryck är direkt och rakt på med träffsäker timing och avväpnande humor. Det finns också en uppkäftighet och skitighet i hans oro och ångest, som jag gillar mycket.
Andra starka rolltolkningar runt prinsen är Caroline Harryssons Ofelia; dramats kanske mest tragiska figur och hjälplösa offer. Denna något svårfångade karaktär får här en mycket gripande och starkt närvarande gestalt.
Christian Zell gör en både rolig och ömklig Polonious. Jag har sällan känt tragiken så starkt i denna åldrade och lätt förvirrade figur.
Scenografin är på samma gång renodlad, stiliserad och väldigt iögonfallande. Jag förstår behovet av en ”smart” lösning till scenernas många skilda miljöer. Men den stora, rörliga träkonstruktionen är inte vacker och den står ibland i vägen och gör mig orolig att skådespelare ska slå i huvudet…
Programhäftet gör en intressant ansats att sätta in pjäsen i en politisk kontext. Två lokala politiker har fått läsa på och kommentera. Ett bra initiativ.
Men "Hamlet":s storhet och angelägenhet ligger inte på den nivån. Visst är temat makt, korruption och hämnd. Men det som berör och sätter spår är Hamlets mänsklighet, hans trasighet och upplevda otillräcklighet.
"Hamlet" handlar om att inte kunna leva upp till tidens ideal eller omgivningens förväntningar; att inte kunna spela den rätta rollen. "Hamlet" handlar i grunden också om konsten och teaterns förmåga att spegla och synliggöra konflikter och inre frustration. Gycklandets och absurditetens existentiella sanning; som är mångtydig, komplex och ständigt aktuell.