Om humorn, uppsluppen och judiskt fyndig, var en god smakgivare åt Simon Kudrischoffs begåvade debut ”Huset på Arlozorovgatan”, löper den närmast amok i ”Benny Zeligs underbara resa med Döden”.
Och jag bara måste skratta. Författarens sprittande fabuleringsförmågor och galghumoristiska, satiriska pisksnärtar är ju (sjukt) sanslösa.
Döden och Livet är sambos. Han är trött på jobbet; hon är superstressad över sitt. Så en dag virrar Livet till det med de uppmätta tiderna, varvid Benjamin Zelig, tilltänkt offer i en maffiauppgörelse, får en extra jordisk frist.
Räddaren från döden blir Döden. Till Livets förargelse. De blir osams. Får ombytta roller. Blir fiender – på liv och död.
Benny och Döden ger sig däremot ut på en pikareskfärd av sällan skådat slag, vare sig i Himlen eller i Helvetet; de besöker båda.
Därnere är det plågsamt, splashigt och hett.
Däruppe är det rätt trist. Enligt en studie genomförd av ”Himlens Statistiska Centralbyrå” vill en tredjedel tillbaks, ”26 % var osäkra på vad de ville och hela 38 % angav Djävulens Demokratiska Republik som tänkbar ny hemvist. 1 % sade sig vara för deprimerade för att ens kunna svara på undersökningen.”
En verksam bifigur är Jultomten, stadd i moraliskt och fysiskt förfall. En annan är J.R.R. Tolkien. Andra är fullfjädrade mafiosos.
En galen roman. Galet våldsam, galet rolig. Ibland tröttsam. Emellanåt skälmaktigt klok. Något av en ”Liftarens guide till galaxen” (Douglas Adams) på kerubisk gangsterutflykt.