BOK
Sievert Sjöberg
Månskensdalen
Atremi
Möjligen är det nötskrikans flaxande utanför sovrumsfönstret, möjligen fågelns turkosblå små vingfält som påminner om ett par sedan längde glömda irisar, men Lena, numera gallerist i Lund, vet plötsligt att hon efter trettio år måste återvända till de östgötska barndomsskogarna och Månskensdalen vilket även är titeln på Sievert Sjöbergs andra roman.
”Månskensdalen” utspelar sig i trakterna kring Rimforsa där 1970-talets glesbygd men med lanthandel, bensinmack, mellanöl och Jimi Hendrix, på 2000-talet förvandlats till vildväxt obygd med enbart tillfälliga, men desto rikare turister. Strängt taget är det enbart byfånen Jacko som blivit kvar, när Lena återvänder, för att få svar på vad som egentligen hände då när ungdomsvännen, traktens ojämförliga skönhet, Stella, plötsligt försvann. Mördades?
”Månskensdalen” handlar om ett svunnet, numera urbaniserat Sverige, men är samtidigt en mycket plats- och tidsspecifik berättelse, tecknad med en påtaglig och lustfylld visuell skärpa; författaren är även konstkritiker. Stilen är en smula ojämn, tidvis skymmer alla precisa detaljer skogen.
Romanen är mer suggestiv än spännande. Det rasslande och prasslande, mystiska och rentav otäcka landskapet befolkas i romanen gradvis av Månskensdalens alla lika alldagliga som säregna individer. Var för sig bidrar de med udda bitar i det pussel Lena försöker att lägga.
Samtidigt gestaltas hur mötet mellan tradition och modernitet, religiöst förtryck och frigörande sexualitet till slut skapar en olöslig ekvation. Som en efter efter en tvingar Månskensdalens invånare att fly.
Likväl består Månskensdalen. Liksom särlingen Jacko som varje kväll bevakar sitt förlovade land med ett uppbåd av kikare.
Vad ingen anar är att Jacko förmodligen är den ende som vet och förstår allt.