Mest känd har den unge Siemone Quest gjort sig genom att utföra offentliga spontanmålningar i Norrköping och Linköping. De som under några timmar vuxit fram till ganska välklingande kompositioner, om än lite spretiga.
Lite spretig är också den här utställningen. Men ändå, vid ett fördjupat studium av varje enskild målning, så finner jag många fina kvaliteter i anslag, färg och form. De förstärks också av att konstnären är starkt präglad av de personer och miljöer motiven baseras på och som ligger till grund för temperamentet i kompositionerna.
Motiven - som är inspirerade av flödande dagsupplevelser av fotoklipp, filmer, miljöer med mera - växer fram, som han själv säger, från magkänslan. De är alltså alltjämt en sorts spontanmålningar. Men samtidigt vittnar han om otaliga små justeringar, innan han blir nöjd med slutresultat.
Från den här utställningen väljer jag ut ett antal målningar som är särskilt intressanta och visar på bredden i Siemone Quest flödande måleri.
"Maskerad" och "Tuggummi" känns, trots sin färgbrokighet, fint balanserade i kompositionen med sina horisontaler och vertikaler. Dessa, och den märkliga sagobilden "På vandring", innehåller barndomsminnen.
Bland de fritt komponerande bilderna, som är lite akvarellartade med sina vita ytor, finns "Starway to heaven". Med sin flyktiga, energiska fräschör i dropptekniken, tillhör den mina favoriter.
Vidare finns här "Pianot", med stadgande svärta, och "Fantasi" med ett känsligt sökande med färger och linjer.
Det mesta i utställningen handlar uppenbarligen om barndomsminnen, så också den härligt koloristiska "Familjen - och Morfar", som med sin djärva färgsättning faktiskt påminner om Erland Cullbergs porträtt.
Detta nära skildrande ger ett liv åt Siemone Quests målningar, som överträffar hans image som enbart fritt inkännande spontanmålare.
LARS-OLA JOHANSSON