NY BOK
Arthur Conan Doyle: En studie i rött
Översättning: Mattias Boström
Lind & Co
Vad är det mest typiska för Sherlock Holmes? Deer stalker-hatten? Meningen "Elementärt, min käre Watson"? Ingendera. Såväl hatten som citatet är för övrigt falsarium.
Nej, magin med Sherlock Holmes handlar om en enda sak: väder.
Melankolikern inom mig vaknar när jag än en gång återvänder till en av mitt livs största läsupplevelser. Denna enda mening räcker för att försätta mig i en behaglig trance: "Det var en dimmig, mulen morgon och en gråbrun slöja hängde över hustaken som en spegelbild av de gyttjefärgade gatorna nedanför."
Platsen är London, sent 1800-tal -- och författare är givetvis före detta arméläkaren, doktor John H Watson som givit sig ut med Sherlock Holmes i storstadens kloak för att lösa sitt första fall tillsammans, den hårresande, sorgliga historien "En studie i rött".
Nu utkommer Arthur Conan Doyles debutbok från 1887 åter på svenska, i en god nyöversättning av Mattias Boström, som också skrivet ett rikt, initierat efterord.
Boken är den första volymen i förlaget Lind & Co:s storartade satsning att publicera samtliga berättelser, fyra romaner samt femtiosex noveller, om Sherlock Holmes, ledsagade av alla enastående originalillustrationer.
"En studie i rött" är den minst typiska av alla berättelser. Dels för att det är här som doktor Watson för första gången möter den excentriske Sherlock Holmes, dels för att halva boken utspelar sig bland dramats skurkar, bland mormonerna i USA.
Så blev "En studie i rött" ingen större framgång när den utkom. Succén kom först när novellen "En skandal i Böhmen" publicerades 1891 i Strand Magazine. Först då blev Sherlock Holmes ett namn på världens läppar.
Det finns mycket att säga om Sherlock Holmes. Men om jag bara fick välja en sak för att betyga min vördnad inför den legendariske detektiv som Conan Doyle med tiden lärde sig att avsky, så skulle jag varken välja de märkvärdiga fallen, Holmes snillrikhet, Watsons jordnära enfald eller något annat, utan just vädret.
Då är Conan Doyle ändå ingen särkilt finstämd, eller ens oförglömlig väderskildrare. Snarast är han ganska ofta banal.
Kanske är det just därför som hans väderskildringar har en så omedelbar kraft på mig. Vädret, livet, är inte så komplicerat. Det kan det vara dimmigt, mulet, fuktigt, kyligt, regntungt, lerigt, eländigt, hopplöst. Men man kan alltid återvända hem till Baker Street. Där är det alltid varmt, välkomnande och ombonat.
Örjan Abrahamsson