BOK
Sergej Minajev
Moskva, jag älskar dig inte
Övers: Johanna Lindbladh
2244
”Follow the money!” har varit den grävande journalistikens ledord ända sedan Watergateskandalen på 70-talet, låt vara att Deap Throats klassiska uppmaning fabricerades av manusförfattarna till Alan Pakulas film ”Alla presidentens män”.
Hur som helst tycks den ryske, ”grävande” romanförfattaren Sergej Minajev tagit fasta på ledordret ”Följ pengarna!” i sin milt sagt satiriska ”Moskva, jag älskar dig inte”. Pengarna är dollartråden som länkar samman romanens många, tragikomiska människoöde. Tillsammans bildar de ett slags ett tvärsnitt av Moskvas lika ljusskygga som korrupta värld.
I all sin raffinerade enkelhet handlar romanen om tjetjenska gangsters som via en kurir ska överlämna en ”gåva” till den högre tjänstemannen Drujan på Moskvas stadsförvaltning. Tanken är att den jämförelsevis lagom korrupte Drujan ska godkänna ett, just det, tjetjenskt byggprojekt.
Romanen utspelar sig i princip under en enda, alldeles vanlig, het septemberdag i Moskva. Den närmast alldagliga affärstransaktionen – en väska med en miljon dollar – lyckas gå rejält, rent parodiskt snett. Till att börja med därför att kuriren, en misslyckad, dagdrömmande filmkonstnär, på vägen sväljer alldeles utmärkt LSD, vilket givetvis medför att han snart förlorar såväl verklighetskontrollen som väskan.
Därefter vandrar väskan i trettiotalet kapitel mellan allt från hemlösa, prostituerade och knarklangare, till nyanlända, kriminella lycksökare, korrupta poliser och rentav hederliga gangsterbossar.
Det musikaliska ledmotivet genom Minajevs absurda romanvärld är kongenialt. David Bowies ”Ziggy Stardust”.
Gemensamt för romanens många, kortfattat likväl skarpt tecknade gestalter är att de är inflyttade, gästarbetare, prostituerade och andra drömmare från de forna Sovjetkolonierna. De avskyr Moskva lika mycket som de ”riktiga” Moskvaborna föraktar dem.
En frestande miljon dollar får dessa stackare att om än så flyktigt att drömma om ett nytt liv, fjärran staden som bara bygger på falsarier. ”Avlägsnar man alla lögner, kollapsar hela staden”.
Minajev en intelligent rolig, flyhänt och härligt frän prosaist. Alla vill fly Moskva, säger ett av Minajevs alter egon, ”till och med kaktusar”. Utan att kunna ett ord ryska vågar jag påstå att Johanna Lindbladhs svenska tolkning är bra, lyhörd, smidig.
”Moskva, jag älskar dig inte” är en smart, underhållande och vass satir men den bottnar i en möjligen väl uppriktig samhällskritik. Jag hoppas att Minajev fortsätter att skriva och att översättas till svenska innan Putin sätter punkt för hans författarskap. Och kanske snart inför en en fin gammal tysk tradition och slänger böckerna på bokbål.