Jerry Seinfeld har gjort en datoranimerad film. Det borde blivit en vitamininjektion i en bransch där det kryllar av allt utom originella idéer. För det är ju så enkelt och tacksamt att datoranimera hundratals figurer som svärmar över duken, samtidigt som det verkar väldigt lätt att råka välja samma kryllande art som konkurrenten. Alltså har vi fått se tre filmer om myror, två om pingviner, två om råttor och minst två om fiskar. I "Bee movie" kryllar det av bin.
Så vad har Seinfeld att erbjuda?
Jo, sagan om en frihetstörstande individ som lämnar flocken, går sin egen väg och blir vän med en människa. Precis som i "Råttatouille". Och försöker stoppa människornas rovdrift på naturen. Precis som i "Happy feet".
"Bee movie" är en snäll film, färgglad och mjuk i animationen. Lagom spännande men inte våldsam, med några halsbrytande flygfärder i stan som höjdpunkt och lite referenshumor för de vuxna. Man väntar sig mer av Dreamworks, som gjort "Shrek" och "Madagaskar".
Den svenska dubbningen har givetvis utplånat Seinfelds röst från filmen, och troligen det mesta av hans humor också.
På mina barn funkar dock filmen bra. De är snart sju respektive fem år och konsumerar glatt minst en film om dagen hemma i soffan om ingen stoppar dem. Den otroligt tjusiga "Råttatouille" var i deras ögon för lång och för läskig, med en restaurangkritiker som obegriplig skurk (nej, inte ens mina barn vet vad en surmagad recensent är). Men "Bee movie" gick hem.
ANIMERAT