Spaningen den här gången går i västerled, till Motala, Vätterns pärla. De stora möjligheternas stad. ”Motala sjöstad” är det senaste förslaget till ny slogan. Det är bra, ge Hammarby sjöstad en match. Ett fantastiskt vackert läge vid ett ”innanhav” med norra Europas största insjöbad. Och enorma fabrikslokaler i Motala gamla verkstadsområde som bara skriker efter kultur, utbildning och sociala arrangemang.
För några år sedan hörde jag en fascinerade föredragning av dåvarande kulturchefen. Han beskrev idérikt hur Motalas monumentala fabrikslokaler skulle kunna omvandlas till vitala scener för konst, rockmusik, teater, kreativa verkstäder mm. Tyvärr längtade han hem och sedan har det varit chefssnurr på ett antal positioner i Motala. Verkar ha uppstått en blandning av ostrategisk rekryteringspolicy och ren otur. Att en konsthallschef blev kär i den första konstnär han ställde ut kan vi ju ha överseende med. Han flyttade och blev i stället konstnärlig ledare för Umeå kulturhuvudstad 2014. Bra jobbat!
Alltnog, Motala, befinner sig i samma situation som ett stort antal industristäder, där de gamla näringarna inte är lönsamma. Malmö med Kockums sammanbrott, Norrköping, Eskilstuna, Västerås eller varför inte flera av Ruhrområdets städer i Tyskland på 70-talet och Bilbao i Spanien. Gemensamt för alla dessa städers uppryckning har varit visionära statsningar på kultur, utbildning och ny kunskapsindustri. Bilbao lockade till sig ett spektakulärt Guggenheim-museum, Ruhr byggde konsthallar och högskolor under 80-talet så det stod härliga till och i Västerås omvandlades under 2000-talet de gamla ASEA-fabrikerna till en tuff, vacker och spännande kombination av museum och konsthall.
Men i Sverige breder arena-febern ut sig. Varenda kommun tror sig bli attraktiv och nyskapande om man bygger idrottsarenor. Det är överskott av dem i landet idag. Och vari består det nya och originella? Hoppas inte Motala halkar ner i den fallgropen. Man vill ju bygga en inomhusarena för bandy för ca 40 miljoner.
Konstnärerna har äntligen efter 30 år fått en hemvist i gamla butikslokalerna K-ringen i verkstadsområdet. Det är en mycket bra början. Konstnärerna visar vägen – följ dem, precis som i SOHO New York på 1950-och 60-talen. Stan ville riva fastigheterna, men i konstens spår följde publik, nya butiker, kaféer och näringar, varpå staden K-märkte hela området och blomstringen fortsatte. Som en konstnär säger: Motala är vackert men inte spännande. Men det kan bli med rätt policy och djärva visioner.