I Passagens stora hall visas under sommaren en spektakulär och annorlunda utställning. Kerstin Hansson har skapat en försvarlig mängd gestalter, till övervägande del i figurinstorlek, där var och en har sitt eget, speciella uttryck och sin personliga färgsättning.
Alla dessa figurer verkar agera tillsammans, dra mot samma mål, helt utan motsättningar inom gruppen. Det de är ute efter ser ut att vara en samordnad och noga övervägd yttring. Kanske vill de demonstrera sitt existensberättigande som högst udda varelser, initialt sprungna ur en kreativ konstnärs fantasi, men som efter att de har materialiserats vill leva på egna villkor.
En del av dem kan te sig lite skrämmande, medan andra är uppenbart oförargliga. Framförallt är alla, den stora mängden till trots, väldigt olika. Jag föreställer mig att deras gemensamma framträdande på olika konstscener utgör en manifestation över fantasins livgivande inbrytningar i människans tillrättalagda vardag. De visar också vilka fruktbara uttryck som kan födas ur kombinationen verklighet–fantasi.
Tveklöst är det så att alla Kerstin Hanssons figurer har upphöjts och förunnats förmågor som till en del bottnar i hennes egna erfarenheter av livet, men att de också har formats av individuella och gemensamma vedermödor och glädjeämnen i en annan värld. Kerstin Hanssons inställning till varelser som stigit fram ur en människas fantasi, visar sig i titeln ”Verklighetens folk” – en installation som består av flera hundra säregna individer. Alla tillför något till sitt förverkligade sammanhang, där alla välkomnas på lika villkor.
