Under min utbildning till psykoterapeut hade jag en lärare som ofta använde sig av ett favorituttryck. Han brukade säga att vi människor "slåss på två slagfält samtidigt". Med det menade läraren att ouppklarade händelser från det förgångna skvalpar och skaver där inne i vårt själsliv och påverkar vårt sätt att förstå och ta oss an nuvarande situationer. Vi är blinda för denna dubbelexponering och får ofta betala ett högt pris för det.
Jens är uppvuxen i en förort till Göteborg under 70-talet. Det var en tid då man inte kände till ord som krisgrupp och sorgebearbetning. När Jens dras in i en katastrof står han därför fullkomligt ensam med sin djupa sorg och förtvivlade skuldkänsla. Vuxenvärlden är oförmögen att vara sig förstå eller hjälpa Jens.
Den vuxne Jens har lyckats bygga upp ett liv med familj, företag och viss framgång. Men vid ett föräldramöte i skolan väcks det förgångna till liv. Jens slåss plötsligt på två slagfält samtidigt. Tillvaron rämnar på ett sätt som ibland är oundvikligt för att något nytt ska få plats.
Sara Kadefors har skrivit en roman som på hennes typiska sätt är både ljus och svart, humorfylld och förtvivlat allvarlig. Hon rör sig hemtamt mellan tonåringens kaotiska värld och det vuxna medelklasslivet med sina fasader. Far mellan yta och djup. Det känns som att Sara Kadefors hittat sin berättartråd från Fågelbovägen 32, där hon skildrar en moralisk kris ur en familjs alla perspektiv och personer. Sara Kadefors har mycket gemensamt med de antika grekiska tragediförfattarna. Hon hittar personen som vill göra allt rätt, men som obönhörligt dras till det förflutnas mörker. Det gör ibland gestalterna aningen övertydliga och stereotypa. Men dramat är ändå fängslande och lockar till tankar om våra egna liv.