Sara Granér är rejält trött. Riktigt skittrött. Trött på sexism, klassklyftor, krig och miljöförstöring. Men framför allt på likgiltighet. Likgiltighet i ett samhälle som tycker det är viktigare att det produceras små fiffiga ägghållare för att sänka ner i kokande vatten än att vi faktiskt tar hand om dem som behöver hjälp mest.
Det jag gillar allra mest med Sara Granérs teckningar är att hon bedriver satir som det är tänkt att det ska bedrivas.
"All I want for christmas is planekonomi" är hennes tredje album och det här är på inget sätt annorlunda. Hennes sätt att vara just sur på känns inte gnälligt. Det handlar inte om att "det här är dåligt och du är dum" utan snarare om konkreta förslag och lösningar. Sedan kan man tycka vad man vill om förslagen, men hon sträcker sig ändå en bit längre än gemene gnällgubbe. A for effort!
Stilistiskt är hennes teckningar en väldigt skön blandning; tonårssnack mixas med stel byråkratsvenska. Allt utstrött över surrealistiska collage där den annalkande katastrofen tas med en axelryckning eller "nu är det faktiskt så här så det är bara att gilla läget"-mentalitet.
Det är intelligent utfört och vältajmat för att få fram sina poänger. Hon använder exempelvis Magdalena Ribbings etikett-tips för att ifrågasätta svensk flyktingpolitik eller det senkapitalistiska systemet. Inget "Das kapital"-viftande här inte. Det känns smart och framför allt tycker jag att det är riktigt roligt.
Favoriten? "Här med meddelas att rörsångare samt kärrsångare utgått ur sortimentet p.g.a svag efterfrågan."