Från jordagrunden, mot sjön och himlaljuset. Många är de motiv som fångar perspektivet från Olof Häggqvist barndomsmiljö i trakten av Stjärnorp.
Det är "Från min ateljé", där man kan skymta Linköping med kyrktornet på andra sidan Roxen, och det är "Marken där jag lekt" med all sin frodiga växlighet bland stenblocken. I den sistnämnda förstärks närheten till markens gröda med en fot och två händer som blottas med äventyrarnas djupdykning i växtligheten.
Närperspektivet fördjupas ytterligare i "Myrornas väg", där man verkligen blir inspirerad av att tränga djupare in i konstnärens märkliga mikrovärld av insekter och förstorad löv- och blomsterprakt med det bespeglande ljuset från horisonten.
Olof Häggqvists kopparstick är unika med sin detaljskärpa och flödande fantasirikedom, men också för att han likt renässansens mästare bemödade sig att tålmodigt forma sina motiv med den klassiska tekniken. Bland 1900-talets grafiker kan man närmast jämföra honom med Stig Borglinds detaljskärpta torrnålsgravyer, men vad gäller naturflödet så står han nära Henri Rousseaus fantastiska sagovärld.
Det sagobetonat surrealistiska kommer här till uttryck i motiv som "Stenig strand", där man bland stenarna tycker sig skönja ett drakhuvud eller i "Tidig vår" där växtligheten formas till jätteinsekter.
Bland Olof Häggqvists fritt och skickligt formade kompositioner tilltalas jag särskilt av motivet "Spegling vid vatten", där han på var sin sida av en mäktig sjövattenväxt har fångat in både Linköpings domkyrka och Kaga kyrka. Något alldeles extra är också "Tidig morgon" som formats med en stiliserad himmel, nyanserade kontraster och en skönt böljande estetik.
Den rikt besökta vernissagen visade att Olof Häggqvists kopparstick tilltalar många. Jag önskar bara att än fler vill tränga in i hans fantastiska bildvärld.