Man behöver inte leta sig särskilt långt utanför Skandinavien för att en del konstnärliga uttryck ska kännas obekanta. Jag kan inte erinra mig att jag tidigare sett ett så maximerat färgpådrag som den här holländske målaren och skulptören presenterar. En känsla av exotism infinner sig, av Afrika, Indien, Mexiko...
Målningarna, som är lite grand av väggobjekt, är grundligt bearbetade. Papper har limmats på duken och där ovanpå har bårder av ett tunt trämaterial anbringats. Allt är sedan bemålat med akrylfärg, tills en maxad lyskraft är uppnådd. Det är ingen tvekan om att ambitionerna i första hand har varit att framkalla en omedelbar och anslående effekt.
Briels bildvärld bygger på gestaltande av sekvenser ur fiktiva berättelser. De är påfallande sagoaktiga, med stiliserade människor, fjärilar, fiskar och andra varelser vilkas ursprung det är svårare att härleda. Influenser från nu icke levande berömdheter, som Picasso, Niki de Saint Phalle med flera, är uppenbara.
Skulpturerna, som gjutits i en hård plastlegering, utgörs av figurer, där delarna verkar vara plockade från olika fantasiexistenser. Former och färger gör att de har något organiskt, men även leksaksaktigt över sig.
Ett par teckningar, utförda med kol eller mjuk blyerts, har en mer dämpad framtoning. I de här verken demonstrerar konstnären en handfast och säker linjeföring.