Sabrina Janesch belönades med priset som årets tyska debutant för sin roman Kattbergen. Det är inte alldeles lätt att förstå varför.
En förklaring kan vara att hon tagit upp ett länge tabubelagt ämne, nämligen de stora folkfördrivningarna i spåret av andra världskriget.
Stalin och Hitler slöt 1939 en pakt om att dela Polen mellan sig. Polackerna i vad som då var östra Polen fördrevs när deras land blev en del av Sovjetunionen. Efter andra världskriget fick Polen som kompensation det tyska Schlesien. Ryssarna behöll vad de tagit av östra Polen, tyskarna i Schlesien fördrevs för att ge plats åt polackerna.Tyska Breslau blev polska Wroclaw.
Tolv miljoner tysktalande fördrevs i spåren av Hitlerrikets undergång.
Problemet med romanen är att denna historia bara finns som en underförstådd bakgrund till de skärvor ur en släktkrönika som författaren ägnar sig åt. Hennes egen utflykt via den by dit de polska flyktingarna först kom, till den by på andra sidan gränsfloden där de tidigare bott ges en mytisk betydelse som den inte förtjänar.
Det hela är en lättläst och bitvis rörande berättelse, kompetent översatt av Victoria Johansson Ramirez. Men den får en framförallt att längta efter den stora romanen om folkvandringarna under och efter andra världskriget.