Desillusionerade. Svikna. Förskjutna. Missförstådda. Listan över hur pojkarna och de unga männen i och runt omkring ett visst ungdomsgäng i södra Stockholm mår och känner sig i Roslunds & Hellströms "Två soldater" kan göras hur lång som helst. Vänder man på perspektivet kan man göra en annan (och minst lika lång) lista, för de här pojkarna/männen är livsfarliga, bekräftelsetörstande, våldsamma och helt i avsaknad av vad de flesta av oss lite fattigt kanske skulle kalla "normala känslor".
Som thriller betraktat håller jag helt klart författarnas mycket skickligt genomförda "Tre sekunder" högre än "Två soldater". Men det hindrar inte att det här är en ömsom fascinerande och ömsom brutalt gripande historia. I centrum står Leon och Gabriel, den ene innanför murarna, den andre utanför. Sedan förskjuts bilden - och in på scenen träder den mycket specielle kriminalinspektören Ewert Grens.
Bitvis är berättelsen grymt spännande, men ibland hotar orden att helt ta över. Dels hade boken gärna kunnat vara något kortare, dels är gränsen hårfin mellan att med obändig konsekvens hålla sig till en särskild stil och ton, och att utveckla ett språkligt manér.
Att höra till och att bli sedd - för Leon, Gabriel och de andra i den fiktiva förorten Råby (placerad i ett högst verkligt Botkyrka) kretsar allt kring det. Och de gör bokstavligen talat vad som helst för att nå sina mål.
Läs "Två soldater", men förvänta er inget annat slut än en stor klump i magen när de närmare 700 sidorna är utlästa.