Vid sidan av de voluminösa romanprojekten ”De vilda detektiverna” och ”2666” hann Roberto Bolaño även med att överraska i det kortare format innan sin alltför tidiga bortgång 2003. Mest överraskande är nog den smått perversa ”Nazistlitteratur i Amerika” från 1996, nu på svenska.
Ingen sedvanlig roman. Utan ett fiktivt uppslagsverk på 300 sidor över nazistiska författare med ett trettiotal biografier, litteraturlista och allt. Bolaño går nitiskt till (uppslags)verket som om det vore en akademisk avhandling à la Georges Perec, bokens mest uppenbara influens vid sidan av Jorge Luis Borges.
Till skillnad från Perec håller dock Bolaño komiken i strama tyglar. Så strama att ”Nazistlitteratur i Amerika” efter min inledande, upprymda förvåning över projektets galenskap, ganska snart övergår att bli tröttsam, trist läsning. Encyklopedin går alltmer på tomgång.
Hur jag än vänder och vrider får jag inget vettigt ur boken. Särskilt som författarbiografierna skildrar triviala och ovidkommande händelser, snarare än att teckna de litterära verken och den nazistiska litteraturen.
Intressant, och skoj, blir ”Nazistlitteratur i Amerika” först i den sista biografin över en viss Ramírez Hoffman där plötsligt författaren själv framträder under eget namn. Avsnittet är tveklöst bokens mest uppsluppna. Skruvade. Biografin över Hoffman skulle faktiskt komma att utvidgas till en hel, annan roman, ”Estrella Distante”, som ännu inte har översatts till svenska.
Den ”beryktade” Ramírez Hoffman är en ska vi säga svårläst poet. Han är en legendariskt skicklig pilot som skriver sina nazistiska enradsdikter, tecknade i rök mot himlen. Återkommande ostadigt väder gör dock att knappt Bolaño själv hinner läsa Hoffmans dikter, innan de går upp i rök.
En luftpoet om någon.