Vid några av Musikdagarnas konserter har jag tänkt ”synd att inte ännu fler är här och lyssnar!” Men på torsdagskvällen var S:t Lars överfull. Riedel är uppenbarligen en favorit, och han är det på goda grunder!
Halva konserten spelade han med endast Mattias Ståhl på vibrafon, tillsammans skapade de ett vilsamt och vackert sound – de skulle kunna genomföra en lång konsert på duo utan att lyssnarna tröttnade.
Med ett undantag, Ståhls underfundiga ”Positivet”, var samtliga nummer komponerade av Riedel. Hans uttryck spänner över ett stort område; somligt är konventionellt ”lättjazzigt” till formen och fastnar vid första genomlyssningen, annat verkar ha en friare struktur. Svårtillgängligt är det inte, dock aldrig ”välkammat”, snarare finns en omisskännligt Riedelsk strävhet och originalitet.
Den inledande musikaliska kommentaren till en Bach-partita var utsökt! Relationen till jazztraditionen var tydlig och han nämnde inspirationskällor som Monk och Modern Jazz Quartet. Hans förhållande till folkton märktes i ”Vallåt från Annorlunda”.
I sviten ”Triptyk” tillkom Staffan Mårtenssons klarinett, och sedan anslöt även pianisten Johan Graden och sångerskan Margareta Bengtson. Riedel berättade att han till detta tillfälle letat upp sånger han skrivit tidigare men som aldrig sjungits. Häpnadsväckande, särskilt när vi hörde vilken kvalitet och skönhet de bar på. Bengtson gav dem en ömsint men säker tolkning, inte minst i tonsättningen av Pär Lagerkvists ”Slut dina ögon” - en skimrande pärla, måtte den sjungas ofta i framtiden!
Riedel är en så fullfjädrad musikant att allt han gör, komponerar och spelar håller en hög nivå.