Att låta leda sig in i den mångskiftande flora som Catharina Warme Hellström visar upp är som att beträda ett sagoland. Jag får ge mig hän åt en fiktiv tillvaro, trots att motiven verkar så bekanta och sakligt präglade.
Att förlora fotfästet är ett vådligt äventyr. Att våga göra det öppnar dock för den dynamik och spänning konstnären förmedlar i skapandet. Att djärvt blicka in i det okända och ännu oupplevda, det måtte alltid ha varit hennes kodex, ett självklart rättesnöre.
Under de båda senaste decennierna har Catharina Warme Hellström bearbetat sin bildvärld målmedvetet genom serier av experiment, där det handlat lika mycket om heraldiska motiv som växtrikets variabler. Också färgbehandlingen har undergått utveckling och förvandling, och de bjärta kulörerna ratats till förmån för enkelhet i koloriten.
I den här utställningen gläds jag över den stränga sovring hon tillämpat och som gör den allmänt tillgänglig, utan att konstnärens egenart utplånas eller ens fördunklas.
Det är den organiska, för att inte säga botaniska, livsformen hon skildrar. De givna premisserna håller motivkretsen inom snäva revir, kanske för att hon vill tvinga sig själv och betraktaren till koncentration och inlevelse. I hennes skapande är teckningen den fasta grunden. Ritstiftet skärper såväl iakttagelsen som möjligheten att värdera formerna för den slutgiltiga processen. Noteras bör att hon använder sig av datorn som ett variabelt verktyg i skapandet.
Som ett attraktivt komplement till utställningen har Monica Johansson dukat upp ett keramiskt middagsbord, läckert gestaltat på ett underlag som liknar marängsviss.