Aj, aj då! På väg ut till Grebo är skyarna i fullständigt uppror. Premiären ser ut att kunna bli lika blöt som tisdagens genrep. Då hällde regnet ner och strömmen bröts ett par gånger. Inte bra. Men vid den fantastiskt vackert placerade Klockaregården upphör märkligt nog förkvällens störtskurar och vädergudarna förblir sedan nådiga mot både ensemble och publik.
Inte för att jag tror att regn skulle ha skrämt bort skådespelarna från den fiffigt snickrade spelplatsen på Klockaregårdens baksida. Entusiasm och scensug vinner alltid över ett sommarregn – och fram tonar den här gången inte bara en fars, utan också ett stycke svensk arbetarhistoria, väl värd att påminnas om och reflektera över.
Detta inslag av folkbildning är också en av de påtagliga styrkorna i ”Jansson & kapitalet”; Dick Zeijlons manus tar sig an inte bara lokal-lokala snabbskämt utan är även en hommage till dem som kämpade för att vi i dag ska kunna njuta av hyggligt god anställningstrygghet.
Gruppen Respexet har med några få undantag gett föreställningar varje sommar sedan 1991. Lokalrevyer har med åren utvecklats till teater och folklustspel. I sommarens uppsättning inramas skådespeleri och musik även av nyhetsbulletiner från det 1930-tal som är pjäsens hemvist.
Alla förtjänar en eloge för sin insats i dessa eldsjälsdrivna, oavlönade uppsättningar av god svensk sommarteater. Men jag måste ändå framhålla Åke Lindgren. Hans slemme och korkade tvålfabrikör Danielsson för på ett elegant sätt tankarna till den elake grosshandlare Jaeson i “Söderkåkar”. Men säg den rikedom eller lycka som varar för evigt…