Härom veckan skulle Sizzla ha gjort två spelningar i Stockholm, men efter ett kraftfullt nätuppror ställde arrangörerna in. Han är dock långtifrån den enda som omfamnat samma lyriska tema.
När den jamaicanska hbt-aktivisten Brian Williamson brutalmördades med en machete hemma i sin lägenhet i Kingston 2004 samlades folk utanför huset. Till stöd för Williamson? Nix. I stället stämde de upp i reggaestjärnan Buju Bantons "Boom bye bye": "Boom bye bye inna batty bwoy head/ Rude bwoy no promote no nasty man dem haffi dead" (ung: "Pang, hejdå, i en bögs huvud/Gangsters stöttar inte äckliga män, de måste dö")
Det där med reggaens och dancehallens homofoba traditioner är en delikat potatis att reda ut. Reggaen är i första hand en genre vars huvudbudskap är kärlek, och en överväldigande majoritet av världens reggaelåtar handlar inte om våld mot homosexuella. Samtidigt är det ett minst sagt besvärande faktum att flera av genrens allra största framhärdar i sin önskan om att uppmuntra mord på homosexuella.
Den svenska reggaescenen och dess publik känner sig så klart utsatta. Är de elaka homofober för att de köpt biljett till en Sizzla-konsert? Många känner förmodligen inte ens till att han har gjort homofobiska låtar, och dessutom hade han lovat att inte köra "Get to da point" i Sverige. Ska man inte skilja på sak och person? Får man inte njuta av en pampig Wagner-opera bara för att kompositören hatade judar?
Inte alldeles lättsvarat, men jag försöker. För det första: självklart ska man lyssna på reggae (och det är det så klart även många bögar och lesbiska som gör). Det finns en massa fin reggae som handlar om helt andra saker än döda batty bwoys. Men lika självklart ska man bojkotta en kille som Sizzla - för sin egen skull, för alla svenska homo- och transpersoners skull men framför allt för de grymt utsatta jamaicanska hbt-personernas skull. Och om han väljer att dra ner på batty-retoriken just i Sverige är det ointressant om han bara veckan innan har stått och hojtat om homodöd på en annan scen.
Sen har vi det där med Wagner... Jo, jag tycker att det är okej att slänga på "Tannhäuser" på grammofonen. Att uttryckligen uppmuntra mord är en sak, att vara tidsenligt dum i huvudet (Wagner levde ändå på 1800-talet) är en annan. Det är en väldigt stor del av musikhistorien som skulle bli otillgänglig om vi inte skiljde på verk och person.