Kombinationen Nicolas Winding Refn och Ryan Gosling i samma mening räcker för att få många filmälskare att börja dregla. Efter succén med den fräsiga "Drive" har de sammanstrålat för en ny våldsam och genomstiliserad gangstersaga. Men det som möjligtvis kunde betecknas som coolt då blir den här gången bara pretentiös machodynga som inte ens gud kan förlåta.
Ryan Gosling spelar Julian och håll i er nu: lägger därmed ytterligare en tystlåten, våldsam och plågad man med (antar vi, han är ju så sockersöt) ett gott hjärta till sitt cv.
Julian har en boxnings- och drogsmugglarbusiness ihop med sin bror i en sjaskig del av Bangkok. Brorsan är en perverterad sociopat som möter sitt öde i en av många äckelblodiga scener och Julian blir tvingad till hämnd samtidigt som en nitisk polis startar en massiv motoffensiv.
Ryan Goslings spel är katatoniskt och hela filmen utspelar sig som inuti hans personliga vakuum. Under stora delar går han runt i en mardrömslik labyrint med gräsliga tapeter och halvnakna prostituerade.
Det hela är mycket tråkigt, glädjelöst och luddigt. Kisar man lite kan man upptäcka hur David Lynch och Wong Kar Wai står på en dunkelt upplyst bakgata och muckar om vem av dem den danske regissören snott mest av. Rent visuellt är "Only god forgives" stundtals imponerande men den här gången räcker inte det för att skyla över den tröttsamma Winding Refnska tomheten.
När man nästan somnar dyker lyckligtvis Kristin Scott Thomas upp som mamman från helvetet. Det är mycket uppiggande att se denna svala aktris slå på bitchigheten och rama in sin fruktansvärda rollfigur i lösnaglar, löshår och leopardtajts uppburna med en grace som skulle få Donatella Versace att gråta av avund. Tyvärr släpar hon också med sig en oidipal fruktansvärt illasittande ryggsäck som känns som en börda för mycket för den här filmen. (TT Spektra)