Åsa Christoffersson: Povel – mannen utan allvar?

Det började med att jag köpte Povel Ramel-boken ”I min galna Hage” för 10 kronor på Hjärta till hjärta en lördag.

Eller, nej, det började redan i höstas då bokcirkeln läste Sara Löwestams roman ”Hjärta av jazz” där Povels musik spelar stor roll.

Och sen kom Dennis Östryd, som dessutom var en av bokcirkeldeltagarna, med sin Povelföreställning här i Linköping. Jag såg den i söndags på Teaterns hus, 12 och 13 april spelar han den igen. Missa inte, om ni är Povel-fans.

På så vis har crazy-geniet Ramel seglat upp i mitt liv. Och när jag tänker på honom så tänker jag på mamma.

De gick på samma tecknarskola i Stockholm i ungdomens vår, kanske var det 1938 eller 1939. Mamma var väl 19 år eller så, Povel tre år yngre, en spoling bara.

Enligt mammas minnesbild var han sjövild, sjukt rolig och helgalen och ritade bara skämtteckningar när han ens var på plats. Herr Welamsons strikta övningsuppgifter med skuggor och perspektiv struntade han blankt i. Han hade krulligt hår åt alla håll och sin glugg mellan framtänderna, förstås.

En skämtteckning som mamma kom ihåg var med en kvinna som står vid en vattenklosett där skjortärmar sticker upp. Hon har en telefon i handen. Ringer uppenbarligen en tvättmaskinstillverkare och ryar: ”Nu får ni komma och hämta er nya tvättmaskin, varje gång jag sköljer så försvinner skjortorna”.

Nu läser jag i Povels fina memoarer ”Följ mig bakåt vägen” att vildingbilden faktiskt stämmer. Han skriver: ”Jag framhärdade i fyra terminer och ritade i stort sett samma gubbar när jag gick som när jag kom”. En kul sångtext blev det också så småningom, ”Den Lilla tecknaren” med raden ”blev jag less på hela skiten – och så rita jag en gubbe som var full”.

Riktigt hur genialisk Povel Ramel var fattar man inte direkt. Det liksom skymdes av att han aldrig verkade kunna vara allvarlig. Att ordfantasierna sprutade ur honom, åt alla håll, snabbare än blixten. Delvis minns jag tv-Povel så från min uppväxt. En överenergisk farbror utan hår, i typ badhatt. Men vilka låtar han skrivit! Alla kunde dem och sjöng på skolgårdarna. Humorn är, som Sara Löwestam skriver, ”snäll”. Och musiken än mer avancerad och infallsrik än texterna.

Och som alltid stämmer inte den endimensionella bilden av mannen utan allvar.1930-talet var politiskt en hemsk tid i Europa med nazisternas maktövertagande och Andra världskrigets fasor efter det. Då kom crazy-humorn till Sverige från England och USA, inte minst med bröderna Marx. Den stora världen var en katastrof, för hemsk för att greppa. Även i den lilla världen upplevde den omhuldade adelsgossen Povel (han skriver själv att han var ett älskat och bortskämt barn) en katastrof.

Hans mamma dör i en bilkrock, där pappa kör, Povel sitter och sjunger i baksätet, mamma sitter fram och en mötande bil kommer över på fel sida vägen. Efter det bor far och son själva i Östermalmsvåningen och Povel tröstar sig med bio varje kväll. Sen blir pappan akut sjuk, en obehandlad infektion efter bilolyckan tar hans liv. 15-årige Povel tas om hand av en fantastisk faster och fortsätter sitt liv trots allt, hoppar av gymnasiet och går på Welamsons tecknarskola. Det är då mamma träffar honom och bara ser den här galningen.

Povel skriver i sin bok: ”Jag har inget minne av att jag någonsin genomgick det enligt gängse syn oundvikliga sorge­arbetet. Eller ska man kanske se det som så att jag i hela mitt liv, genom hela min karriär, har genomgått – och genomgår – ett slags bakvänt sorgearbete – i glädjens tecken?”

Med de orden får hans vackra, vackra jazzvisa ”Underbart är kort” en helt ny innebörd. ”Så grip din chans. Men fort – innan den flyr bort, underbart är kort – alldeles för kort.”

Mamma blev illustratör och fru med hem och barn att sköta, enligt tidens sed. Hon lämnade oss 2011, 92 år gammal. Povel blev en av våra allra största musikartister och dog 2007, 85 år gammal.

Och håret då? Jo, det förlorade han på 1950-talet efter en svår infektion i hårbotten. ”Jag fick lägga in mig på S:t Görans sjukhus Det som verkligen knäckte mig var behandlingen där. Hett vatten och diverse medel – håret bara ramlade av”, berättade han.