Correns litteraturkritiker Margareta Wiman tipsar om nyutkomna pocketböcker.
Henrik Ennart: Åldrandets gåta
För mig får gåtfullheten gärna kvarstå. Dock bör man inte kasta ut barnet med badvattnet (ett uttryck allmänt spritt i tyskan redan på 1400-talet). Hälsojournalisten Henrik Ennarts granskning av allt från yoghurtgamlingar i Kaukasus och kvinnliga energipaket på ön Okinawa, av FN utnämnd till en ”region för långlivade” – till föryngringspiller, fastekurer och annat på den konsumtionstrendiga ”långt liv-menyn”, är trots allt bitvis rätt smarrig att inmundiga.
***
Bodil Malmsten: Mitt första liv (2004). Nyutgåva.
Aldrig mer. Inga fler ord om sitt liv. Så blev det förstås inte. Efter "Priset på vatten i Finistère" har hon fortsatt att skriva – om sig själv. ”Det ena du vill, det andra du skall, så plägar det gå i dylika fall”, sa momma, författarens minnesvärda mormor under barndomsåren i byn Bjärme i Jämtland.
Momentant kan jag tröttna på Bodil Malmstens självironiska flow, men aldrig särskilt länge. Hennes prosa är bara skenbart flyhänt, därför oumbärlig.
***
Julie Otsuka: Vi kom över havet
En rytmiskt formerad roman – nästan som en långdikt – kring en mängd enskilda öden. Mästerligt hanterad, framskriven genom ett kollektivt vi, plågsamt avtäckande.
Om de många unga japanskor som i början av 1900-talet skeppas över till USA för att gifta sig med helt okända landsmän. En historisk verklighet, i all oändlighet upprepad. Här ”toppat” av interneringen under andra världskriget av 120 000 japaner, däribland författarens mormor och då tioåriga mamma som bägge ansågs höra till säkerhetsriskerna.
***
Jenny Wrangborg: Kallskänken
I poeten Jenny Wrangborgs fenomenala debutsamling befinner sig kollektivets ansikten på ett café i Göteborg. En plats där hon själv arbetar, upplever ojämlikhet och arrogans, stress, värk och ”schemalagd underbemanning”. Läs!
***
Donna Tartt: Den lille vännen (2002)
Personligen föredrar jag "Den hemliga historien och är mycket nyfiken på hennes senaste, "Steglitsan" (som recenseras här intill), men att Tartts andra roman åter finns i pocket är förstås både påpassligt och bra.