Zadie Smith: NW
Kristian Lundberg: En hemstad
Att läsa Zadie Smiths strömmande multinationella roman om nordvästra London parallellt med Kristian Lundbergsstarka jagberättelse från Malmö är hisnande. Två urbana utsnitt.Variationer på samma teman: Klassgränser och språk. Överlevnad eller undergång. Brutalitet och tro-hopp-kärlek.
Smiths bländande, högpulserande prosa; ständigt i rörelse. Hennes reptilsnabba humor. Lundbergs poetiska mörkeroch fragmentariska nerslag. Kalejdoskopet som envist riktas motfrågan: Vem äger staden?
Rasande bra.
***
Monika Fagerholm: Lola uppochner
Att dras in i detta vildvuxna intrignät kring ett fortfarande olöst mordfall i det lilla kustsamhället Flatnäs är fascinerande – men också ganska uppochnerigt. Vindkasten är tvära, språket tar sig säregna friheter, och jag har ofta fullt sjå med att inte tappa taget. Var i tiden och med vem i det generöst tilltagna persongalleriet befinner jag mig. Vart är vi på väg, och vad hände egentligen den där natten för tjugo år sedan?
Än vet jag inte allt, har en del sidor kvar. För övrigt är det ju vägen, inte målet, som är mödan värd.
***
Reginald Hill: De dödas samtal
Att kalla Fagerholms roman för deckare känns dock något missvisande. I alla fall jämfört med Reginald Hills (1936–2012) tegelstenar. Mycket tråkigt att hans penna tystnat.
Denna nittonde bok med radarparet Dalziel och Pascoe(utgiven 2002, på svenska först förra våren) kan visserligen inte mäta sig med mästerverket ”Hämnden”, men är ändå klart läsvärd.
***
Muriel Spark: Miss Jean Brodies bästa år
En ständigt lika modern läsupplevelse och ”så sekunderna-innan-det-brittiska-sextiotalet-börjar som det över huvud taget går att bli”, enligt Andres Lokko. Han har säkert helt rätt.
Jag kan bara tillägga att filmatiseringen från 1969 med en då 35-årig Maggie Smith – redan då i sina bästa år – i rollen som okonventionella flickskoleläraren miss Brodie inte är så dum den heller.