En feministisk klassiker. Delvis självbiografisk, om en ung kvinnas väg mot psykiskt sammanbrott. Utgiven i början av 1963 under pseudonym. Bara några veckor senare begick författaren, 39 år gammal, självmord; ett av den moderna litteraturhistoriens mer omtalade.
”Att läsa Sylvia Plath är som att slå ut en fönsterruta en stjärnklar natt”. Bättre kan det knappast formuleras.
Gustave Flaubert: Madame Bovary (1857)Mångordigt precis var mästaren F. Mån om stilen och kursiverna. I Anders Bodegårds nyöversättning, och med Sara Danius originella läckerbit ”Den blå tvålen. Romanen och konsten att göra saker och ting synliga” som bredvidläsning, känns den (nästan) som en bladvändare.
Kerstin Thorvall: Det mest förbjudna (1976)Läser man i ett nafs. Välskriven. Beundransvärd. För tusan!
Nina Björk: Under det rosa täcket (1996)”Den gav oss verktyg att ifrågasätta”, skriver Katrine Kielos i förordet. Och, även om strukturer och täcken (bitvis) ändrat form och färg, och Nina Björk idag (bitvis) resonerar annorlunda, så vete sjutton. Hur mycket som egentligen förändrats. Under ytan.
Alan Hollinghurst: Främlingens barnEn roman om … möjligen lite väl mycket. Kärlek och diktande. Minnen. Lögner. Klass. Förlorade förväntningar. England från förkrigstid till våra dagar. England som litteratur. Som landskap och stämning, karaktärer och dialog.
Jag har sett filmer som "Gosford Park" flimra förbi, hört Evelyn Waugh och E. M. Forster hosta i bakgrunden – och av och till tänkt att Hollinghurst även är sin prisbelönta roman ”Skönhetens linje”, en berättelse från Thatchertidens England, stort tack skyldig.
Tips: Av ”Skönhetens linje” gjordes en utmärkt tv-serie 2006. Med Dan Steven, ”alias” Downton Abbeys egen Matthew Crawley (salig i åminnelse!), i huvudrollen som den homosexuelle Nick.
Anders Mildner: Koltrasten som trodde att den var en ambulans”Hur låter världen?” Mer än någonsin?
Denna bok ger dig svaren.