”Och jag vet faktiskt, vet verkligen, att även Mrs W gav mig det hon kunde ge mig – det var en mörk gåva, men den var inte värdelös”. För att komma undan sin uppväxt blev Jeanette Winterson tvungen att skriva sig ut. Debuten ”Det finns annan frukt än apelsiner” (1985) blandade fakta och fiktion. Tjugofem år senare är det uppdiktade utbytt mot självbiografisk syning, kreativ lust och litterära reflektioner.
Vilken oerhört bra bok! Jag har frusit, svettats, förfärats, gapskrattat, våndats och vikt hundöron för glatta livet.
*
Birgitta Stenberg: Kärlek i Europa (1981). Alla vilda (2004)Att erövra. Språk, bildning, sex. Vara del av en krets med ”bohemer, konstnärer, författare, alkisar, bögar och flator”. Att älska, dricka, skriva - för att kanske bli publicerad. Vara tjugo och vild på Mallorca. Sjutton, syndig - och utsatt - i Stockholm, Paris och Cannes; på Capri och i Rom. Hon är häftig, Birgitta Stenberg. Jag vet det, tycker det.
Men föredrar Winterson.
*
Sami Said: Väldigt sällan finLätt hypnotiserad. Blir jag av Saids tänkande, kännande, ironiskt iakttagande prosa. Ett monologiskt utforskande/utgjutande av en självbild/identitet som inte knyter an, hursomhelst varsomhelst och med vemsomhelst (strängt taget ingen).
I maj kommer Saids nya, ”Monomani”.
*
Patricia Highsmith: Mr Ripley: En man med många talanger. En man utan samvete. En man med onda avsikterEn förövare med psykopatiska drag, (kanske) förförd av omständigheterna. Tom Ripley är raffinerat 1950-tal – och en smäck i plytet på vår kameleontiska samtid.
*
Malcolm Lowry: Under vulkanen (1947)En av ”nittonhundratalets märkvärdigaste romaner” (Klas Östergren). En utmaning.
*
Samuel Beckett: Trilogin. Molloy. Malone dör. Den onämnbare (1951–53)”Ett av de centrala verken i nittonhundratalslitteraturen” (Jesper Olsson). En utmaning till.
*
Henry James: När skruven dras åt (1898)En spökhistoria – och jodå, ”en av världslitteraturens mest klassiska”. Filmad flera gånger. ”The Innocents” var en redig skräckis.