Pocketspalten april 2014

Margareta Wiman har läst en knippe nyutkomna pocketböcker.

Kultur och Nöje2014-04-19 06:14

Donna Tartt: Steglitsan

Nybliven Pulitzerpristagare vars tredje roman fångade även mig. Omedelbart. Från de allra första, svepande innehållsrika, sidorna och den unge Theo Deckers lika ödesdigra som fascinerande koppling till en målning av holländske 1600-talskonstnären Carl Fabritius.

Hon är hämningslöst verbal, ordmålaren Tartt – men åh, vilken underbar läsfestfixare!

***

Malcolm Gladwell: Vad hunden såg … och andra äventyr

Briljant eller slarvig? Omdömena varierar. Gladwell kallar själv sina bästsäljande texter för intellektuella spekulationer/äventyr och ”conversation starters”. Som kan handla om allt från ketchup och misslyckandets konst till vad pitbullterriern kan lära oss om kriminalitet.

Tja, en nypa salt skadar väl aldrig ...

***

Arto Paasilinna: Volotinens första fru och annat gammalt

Galet, humoristiskt, hoppfullt. Ett älskat specialkoncept som klarat livhanken i drygt tjugo produktiva år, trotsat en hjärnblödning 2009 och lite till. Historien om saksamlaren Volotinen hör kanske inte till de bästa, men roar ändå. Dessutom gillar jag omslagsbilden.

***

Dror Mishani: Utsuddade spår

En annorlunda, nertonad påskekrim (pesachkrim?) från Tel Aviv. En ung pojke har försvunnit, ledtrådarna är få och polisinspektör Avraham Avraham får inte ihop särskilt mycket alls. Läget är närmast förvirrat, och ingenting är säkert. Mer än att den i Israel mycket uppskattade Mishani redan är på gång med sin tredje deckare. Samt att han skriver bra.

***

Lydia Davis: Samarbete med fluga

Tre rader om en hand. Två om en idé till en dokumentärfilm. Drygt trettio skiftande sidor om och hos Mrs D och hennes hembiträden. Lydia Davis utmanar.

Ta exempelvis novellen (!) ”Tropiskt oväder”:

Likt ett tropiskt oväder

blir kanske också jag en dag ”mer välorganiserad".

****

Månadens klassikertips:

Marguerite Duras: En fördämning mot Stilla havet (1950)

Om sitt förhållande till barndomen i franska Indokina skriver Duras, nära femtio år efter publiceringen av sin välkända uppväxtroman:

"Jag återvänder till stenmassor när jag skriver. Stenarna i "Fördämningen”.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!