Plågsamt även för publiken

Det är inte bara dramaturgin som är enahanda, utan även plågoscenerna i sig. Det är först när chockmomenten föregås av viskande ljud, steg i trappor och ljus som slocknar som en viss spänning uppstår.

Foto:

Kultur och Nöje2007-07-05 00:00

Missionären Katherine Morrissey vänder Gud ryggen och specialiserar sig på att avslöja religiösa myter. Hon kommer till Haven, en avkrok i den amerikanska södern där en pojke dött under mystiska omständigheter. Vattnet i floden har blivit rött, och när det regnar grodor från skyn börjar händelserna påminna om Bibelns tio plågor.

Motiven bakom den terror som drabbar Haven är inte helt lätta att komma till sans med. Är det Gud som straffar Katherine för hennes svek, eller möjligen Satan? Och varför blandar manusförfattarna in en uråldrig satanisk myt som förklaringsmodell? Räcker det inte med Gamla Testamentet?

Manusets brister hade varit enkla att överse med om spänningsmomenten hållit intresset uppe. Men nu ska alla de tio plågorna envetet betas av. Det är plågsamt enformigt.

Men det är inte bara dramaturgin som är enahanda, utan även plågoscenerna i sig. Det är först när chockmomenten föregås av viskande ljud, steg i trappor och ljus som slocknar som en viss spänning uppstår. Vid ett par tillfällen är scenerna riktigt bra gjorda.

Hillary Swank i huvudrollen ska också ha beröm. Men det räcker inte. "The Reaping" varken oroar, roar eller skräms. (TT Spektra)

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!