BOK
Piper Kerman
Orange is the new black
Övers: Jan Hultman och Annika H. Löfvendahl
Norstedts
För mig blev begreppet ”binge-watching” alldeles särskilt kännbart i och med fängelsedramat ”Orange is the new black”. Jag såg alla avsnitt mer eller mindre på raken; kunde inte få nog av alla skruvade intriger och färgstarka karaktärer.
Hur är då boken som teveserien bygger på? Faktiskt riktigt bra. Att Piper Kermans välskrivna berättelse om sitt år i ett ökänt amerikanskt kvinnofängele saknar filmfiktionens tillspetsade konflikter är enbart av godo, ger verkligheten större giltighet. Dessutom har Kerman uppenbarligen velat åstadkomma något mer än enbart en spektakulär bestseller. Hon har också velat avslöja, informera, kritisera och förändra. Det hedrar henne.
Jovisst är det svårt att låta bli att leta efter förlagorna till köksbossen Red eller den bindgalet Jesusfrälsta Pennsatucky, men någon hundraprocentig överensstämmelse finns såklart inte.
Å andra sidan är den verkliga Pipers upplevelser och självanalyser nog så spännande. Hur hon, efterhand som fernissan börjar falla av, lär sig ett och annat om kontrollförlust, ödmjukhet, maktmissbruk och överlevnadsteknik. Hur hennes medfångar blir till enskilda individer. Hur humor och kreativitet kan ”skydda och upprätthålla” mänsklig värdighet i ett orättfärdigt, godtyckligt och förödmjukande rättssystem.
Välkänt och fundamentalt, oavsett samhälle.
Att Piper Kerman efter avtjänade 13 månader valt att engagera sig i fångars rättigheter ter sig också oundvikligt. Ångern över sitt eget brott som narkotikakurir och konsekvenserna av det, mildrar heller inte hennes svidande kritik mot ett ”korrigeringssystem” som ”alltid handlar om hämnd på armlängds avstånd och vedergällning.”
Ja, jag rekommenderar ”Orange is the new black”. Både som bok och teveserie. Snart är det dags för andra säsongen – puh!