Per Wästberg: Ute i livet

Foto: Ola Torkelsson / SCANPIX

Kultur och Nöje2012-08-30 14:37

"Tackbrev till livets fest" - Per Wästberg har själv myntat en bra sammanfattning av sin memoarsvit. Den nya delen - den fjärde - omfattar åren 1980-94 och har titeln "Ute i livet". Att jämföra med den föregåendes "Hemma i världen" (2010).

Per Wästberg är, för att använda dottern Johanna Ekströms karaktäristik i "Om man håller sig i solen", en ovanlig kombination av författare och överklass.

För frihet och rättvisa

Det är väl känt att samtidigt som han lever med det förflutnas ting, miljöer och människor har Per Wästberg gjort respekterade insatser för att bekämpa ofrihet och "göra rättvisan tänkbar". Omfattande resor har givit honom tillfälle att studera maktens ansikten och upprätta givande vänskaper.

Diplomater och politiker, författare och andra intellektuella passerar revy under resor jorden runt eller på det svenska kulturlivets offentliga och inofficiella arenor. Miljöerna växlar från ambassadsalonger till afrikanska frihetsrörelsers källare.

Mugabe-porträtt

Utvecklingen i södra och östra Afrika under 80-talet och in i 90-talet är historia angelägen att påminna om. Liksom stora personligheter som Nelson Mandela, Oliver Tambo, Thabo Mbeki, Nadine Gordimer, Wole Soyinka m fl.

Mugabe, "hatets feodalfurste" men en gång mytomspunnen befrielsehjälte, ägnas ett eget, intressant kapitel. "Ingen människa har gjort mig djupare besviken, ingen har jag felbedömt som han".

Värn mot döden

Ett underliggande tema: Tiden, den allt snabbare tickande som Per Wästberg bara tycks kunna besvärja genom att eftersträva det ännu olevda. Eller så är det, som han i ett självironiskt ögonblick skriver, med hjälp av "Vem är det" och "Sveriges kommunikationer" han värjer sig mot döden.

Här finns utsökta miljöskildringar, t ex från Stockholm och gotländska Sudret och från en märklig inre resa i Guyana.

Och "lovtalaren" Wästberg strösslar förstås med välfunna karaktäristiker. Ett par exempel: Heinrich Böll -- "höjde hederlighetsnivån i världen", Werner Aspenström - "den minst tvärsäkre av poeter", Sverker Åström - "den enda någorlunda lyckliga människa jag träffat".

Lyxiga menyer

Per Wästberg kan förvisso skriva en den allra vackraste prosa, men bristen på precision är ibland häpnadsväckande. Bild- och liknelsedignande texter får läsaren att storkna.

En hel del rent skvaller och förströdd pladdrighet blir det också. Och så namndroppandet och alla dessa fantastiska menyer som t o m ackompanjerar de allvarligaste uppdrag ute i världen! Tiden med internationella PEN, vars ordförande Wästberg var i sex år, avslöjar såväl lyxliv som rivalitet och avund mellan författare, "en narcissisternas tummelplats".

Ytligt om barnen

Johanna Ekströms bok om sin uppväxt kom i våras. När nu hennes pappa uppehåller sig vid samma period bekräftas bl a hans förtjusning i barnens begåvade formuleringar. Johanna beskrivs som glad och lycklig medan hon själv berättat att hon grät av rädsla i skolan.

Älska och resa, läsa och skriva - så lyder ju Per Wästbergs eget mantra, gärna med tillägget "bland sköna ting" så en given ambition är att ge barnen "en vacker omgivning".

Nytt dubbelliv

Kärlekens röda tråd spinns här kring Anita (Theorell) och en ny lång period av dubbelliv efter tjugo år med Margareta (Ekström) innan skilsmässan är ett faktum 1986.

Också Anita ska Per svika. Hans livs fjärde stora kärlek torde ha en given roll i den femte memoardel som lär komma.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!