Per Ole Perssons debutroman ?Jaco" bjuder läsaren på en plågsam resa mot mörkrets hjärta. Spelplatsen är Timor, ön utanför Indonesien med en våldsam historia av både kolonialt förtryck och krig. Dit anländer en svensk man år 2006. Vad han egentligen gör där förblir oklart. Han rör sig till synes planlöst över ön och stöter på invånarna Elias och Miriam i samband med att oroligheter blossar upp. De tre bestämmer sig för att ta sin tillflykt till ön Jaco.
På en mycket tät prosa, tung i den meningen, gestaltar Per Ole Persson hur civilisationens fernissa snabbt skrapas av människorna där de är utlämnade till solen, havet och bara varandra.
Det är mörk och grym saga han berättar. Våldsam, vibrerande av både liv och död. Människornas agerande styrs av primitiva känslor; sexualiteten och aggressiviteten blir förödande krafter.
Berättelsen är tydlig i sina bilder och i skeendet, och knyter ofta an till Timors faktiska historia. Vad som ytligt sett händer är inte svårt att förstå. Samtidigt är den på andra sätt svårfångad. I synnerhet huvudpersonen förblir ett mysterium. Inte bara vad han gör på ön, utan också vad han är för ett slags människa är frågor som lämnas helt utan svar. Så den som vill ha tydlighet i vad en bok ?egentligen" handlar om riskerar att bli besviken. Att söka nycklar eller läsa in en långt driven allegori låter sig knappast göras utan att pressa berättelsen alltför hårt, och därmed förminska den.
Själv läser jag ?Jaco" som en mycket väl genomförd debutroman med ett värde just i den kvardröjande gåtfullheten. Den har därtill en uppfriskande originalitet sett till både språk och innehåll.