Kerstin går i bitar. Det är svenskt sextiotal och hon bor med Claes och den adopterade sonen Yohil. Hon grottar ner sig i sin doktorsavhandling om Karl den XII:e, glider bort från kärlek och familj och förlorar allt mer vettet och greppet om verkligheten i samma sluttande utförslöpa. Ungefär halvvägs in i romanen skuttar handlingen framåt nästan tjugo år och sonen, som nu bor i Istanbul hamnar i centrum. Eller är denna del den psykotiska Kerstins vansinniga vision inifrån hispan, efter elchocker och psykofarmaka, personer blandas ihop på ett vis som kan tyda på det? Det är svart läsning utan mycket hopp i sikte, även om de berättande avsnitten från avhandlingen och den forna storkonungens flykt undan Poltava och känslan av att allt kan hända ger behållning, bredvid författarens sjyssta språkbehandling och goda grepp om Kerstins sönderfall. Den till lika stora delar starka och svaga karaktären Kerstin blir ett starkt minne efter läsningen. Jag har inga problem med tungsinta berättelser men i det här fallet känns tragedin för jämngrå, trots Per Johanssons uppfinningsrikedom och goda hantverk.
Per Johansson: Kricket
Per Johansson är född 1972 och bor i Göteborg. Han nominerades till Borås tidnings debutantpris för sin roman "Göteborg i päls".
Foto: Sara Lindquist
Så jobbar vi med nyheter