Journalisten och indienkännaren Per J Andersson har skrivit den fantastiska berättelsen om pojken Pikej som föds kastlös i djungeln i början på 50-talet. Enligt bytraditionen tillkallas en atrolog som siar att han ska gifta sig med en musikalisk, utländsk flicka som är född i oxens tecken. Profetian följer honom genom livet trots alla motgångar. När han tvivlar hör han sin mammas kärleksfulla ord som ger honom kraft att orka vidare.
Pikej mobbas i skolan på grund av sin oberörbarhet men tidigt visar han konstnärliga talanger och får stipendium och börjar på konsthögskolan i New Dehli. Han trivs med konststudierna men plötsligt slår korruptionen till och hans stipendiepengar uteblir, han blir uteliggare och får svälta. För att överleva börjar han teckna på torget och i dessa sammanhang får han måla av kända personer och med ens befinner han sig i maktens korridorer.
En dag slår profetian in och Lotta från Borås står framför honom och vill ha sitt porträtt tecknat av Pikej och kärleken är ett faktum. Efter en tid reser Lotta hem i sin folkvagnsbuss och ett år senare följer Pikej efter – på cykel. Han genomför den osannolika och strapatsrika resan först via Afghanistan, Iran och Turkiet där han möter han gästfrihet men i Europa upplever han att den mänskliga kontakten blir hård och regelmässig. Väl hos Lotta är han mycket beslutsam att anpassa sig till det svenska samhället trots många belackare. Han har kommit hem.
I början irriteras jag en del av det kantiga språket men ju mer jag läser fångas jag upp av denna oemotståndliga berättelse som är mycket läsvärd.