BOK
Per Helge
Mellan prärien och evigheten. I spåren av Thoreau och Nature Writing
Carlsson Bokförlag
”Vad gör vi med våra liv, men planeten jordens liv, vad har gått fel i vårt sätt att organisera våra moderna samhällen, och vilka förändringar är möjliga?”
Viktiga frågor. Ofrånkomliga. Påträngande. Vi har hört dem ställas många gånger förut, på olika sätt, under hela 1900-talet, även dessförinnan.
Frågor som författaren och kulturskribenten Per Helge tidigt anammat hos litterära följeslagare som Henry Thoreau, Rachel Carson, Carl Sandburg, Harry Martinson och Elin Wägner. Senare även hos ”av vår tid mer eller mindre kasserade” naturskildrare som Sten Selander och Carl Fries.
Ytterligare en stark inspiratör är den ”uppfordrande visionären, bonden, poeten” Wendell Berry (född 1934; hittills oöversatt). En av flera amerikanska essäsister, poeter och prosaister inom kategorin ”nature writing”. En vital genre i USA (och England); i Sverige närmast okänd. Något som Per Helge i sin senaste bok ”Mellan prärien och evigheten” vill råda bot på.
En fascinerande introduktion. Några författare kände jag faktiskt redan till: Wendell Berry, en människa som lever som han lär, nybyggarskildraren Willa Cather (1873-1947), Terry Tempest Williams, feminist, aktivist och naturskyddare ( ”conservationist”).
Andra var helt obekanta: Ted Kooser, vardagens poet. Den motsägelsefulle rabulisten Edward Abbey. Barry Lopez, en av genrens främsta.
Den i USA så välkände skildraren av The Wild West, Wallace Stegner, och hans uppgörelse med myten om den ensamme västernhjälten. Poeten John Haines, som bygger sig en eremitstuga i Alaska och blir kvar i över ett halvt sekel – ”en Gilgamesh i Amerikas vildmarker”.
Per Helge har följt dem alla, och fler därtill, i spåren. Bitvis även rent konkret, under den månadslånga resa han och hustrun gör från kust till kust. Långt från hemmets västmanländska by, och ännu längre bort från barndomen i trakterna kring Vimmerby. Ändå del av samma, hotade, helhet.
En ”första högst ofullständig introduktion” menar han själv. Må så vara. I vilket fall genuint inspirerande.