Göran Palms underbara resa genom Sverige är över nu. En imponerande och fascinerande tidskrönika.
Så slutar den i Smygehuk, fjärde och sista delen av "Sverige envintersaga", Göran Palms epos på blankvers. Det är bara att buga ochbocka. Sällan begåvas vår litteratur med så omfattande och krävandeprojekt. Del ett utkom 1984.
Med alla till buds stående kommunikationsmedel, de starka beneninkluderade, har författaren -- 74 i år! -- genomkorsat detta avlångaland, glest befolkat men "avkrokstätt". Det är en arbetsinsats med dragav bragd. Verket mäter inalles 1 400 sidor och jag utgår från att det isinom tid samlas i en mastig volym, om så krävs på tunt bibelpapper.
Det är också ett verk som genom själva tyngden undandrar sig denlitterära kvalitetsfrågan. En konungslighet, underifrån. Palm är densorts diktare som kommen till Småland hyllar Nils Dacke, en folkets manpå mager mark, kronotorpare minsann, men konsekvent röjer skepsisgentemot centralstyret från Gustav Vasa via nationalromantiken tillvåra dagar.
En djupt övertygad vänsterman som misstror EU, men hyllar byn, detnära och småskaliga. Självbestämmandet, grannars samverkan. Denkonkreta demokratin. Bland urbana liberaler kan han nog framstå somagrar och konservativ. Men han är transparent och uppfriskande som ettglas norrlandsvatten. Faktamässigt har Palm på fötterna, känslomässigttolkar han historien till den svages och utarmades fördel.
För nog är det en historiebok, men också en geografi- och läsebok.Som hade Selma Lagerlöfs "Nils Holgersson" och Heidenstams "Svenskarnaoch deras hövdingar" bildat en radikal fusion. Förlägg verseposettre--fyra decennier i tiden: knappt någon lärare hade vågat nobba det.I dag fungerar skolan inte så.
Fyrans resa börjar i Palms hemby på Stockholms söder för att färdasuppåt, längs malmväg och samestråk, kungsled och älvar. Inlandsbananshopp står dock, som så mycket annat, till turismen. Författaren är"kalfjällsfrälst" och på det hela taget glad i det norra Sverige sominte bara är glesbygdsstöd, socialbidrag och utflyttning utan ocksåsmåföretagsamhet (på sina håll som i Gnosjö) och livskraft. Mäktigavidder och privata initiativ. Fauna och fantasi. Flora ochframtidshopp. Människans uppfinningsförmåga och överlevnadstalang.Engagemanget mattas ju längre söderut han kommer. Redan i Roslagenbörjar blicken rutiniseras.
Från Linköping och lumpen på I4 minns han helst Frimis. Utanför detpersonliga lyfts just regementena fram. Liksom flygplansindustrin,universitets temaforskning och högteknologin. Samt Tage Danielsson,förstås.
Längre ner i landskapet siktas Birgittas Ulvåsa och Ellen Keysvilla, Göta kanal och Övralid. Inhyst på dyra Hilton läser Palm Corren.Men författarens Östergötland är mera plikt än glädje och nerv,undantaget 1800-talspigan Lena Jacobsdotter som vad beträffar visionoch mystik jämställs med just -- Birgitta.
Han tänder till i Dackes Småland, och delvis inför striderna på ochom Gotland och Öland, men verkar -- ju närmare Smygehuk desto tydligare-- mest vilja gå i mål. Det är begripligt och det förändrar intehelheten. Göran Palm har skrivit in sig i den svenskalitteraturhistorien.