Det borde vara krokus och vår. Jag vet. Men förbanna inte vintern. Älska den! Fortsätt att åka skidor. Passa på att glida fram på oväntade ställen, ta ett par kliv över barmarkstuvorna. Åk över fält och var som helst där snön ligger kvar.
Det är nu man kan åka lite var som helst, över fält och i skogskanter där snön dröjer kvar. Den här veckan är det dessutom månsken. Vi har haft ett par gudomliga kvällar på Tinnerö med skarsnö under skidorna och vovven rusande i det stora blå runt om. Månen skinande som en lampa. Naturen full av skuggor, silverstänk och en nästan pirrig känsla av frihet.
Tinnerö, säger folk. Finns det spår där?
Nej, egentligen inte, inga riktiga träningsspår. Men många spontanspår härs och tvärs. Vår skidåkning handlar inte om träning, utan om naturupplevelse och vardagsäventyr.
Vinterns nya åkställe på Tinnnerö för oss är de nedlagda militära skjutbanorna. Vilken miljö! De ligger tre stycken på rad längs vägen mellan P-plats Humpen och P-plats Karleplan. Lämnade, som vore de motiv för övergivna-platser-fotografen Jan Jörnmark.
Det vilar ett vemod över de gamla skjutvallarna, måltavlorna och tunga mekanismerna. Gamla elskåp, vackert ärgade, graffitin som tagit över och småbjörkarna som skjuter upp där generationer av lumparkillar skjutit skarpt.
Suggestivt och laddat. En miljö som väcker funderingar.
Jag tänker på modige ÖB Sverker Göranson som vågade säga som det var, att vårt försvar i dag räcker en vecka. Men också på vad krig faktiskt gör med människor, vad jag fick se i Sarajevo våren 1996. Krig är verkligen inget att hylla, bara att begråta.
Men den miltära traditionen i Linköping är betydande. Och, känner jag, sorgligt bortglömd.
Nästan alla män bakåt i min släkt är I4-ingar. Brorsan, pappa, morbror, farbror, morfar... På 1980-talet var Linköping Sveriges näst största garnisonsstad, efter Boden, med tre regementen i centrum. Det var livgrenadjärregemntet I4 som lades ner 1997, trängregementet T1 som lades ner 1985 och artilleriregementet A1 som också lades ner 1997.
Här gjorde Ralf Edström, Björn Ulvaeus, Jerry Williams och fotografen Lennart Nilsson lumpen.
Pappa, som var född 1914, brukade gå på "Druvan" under sin lumpartid. Det är det som är Platå i dag.
Och kommer ni ihåg muckartiderna för sådär 20 år sen? Då gick stora klungor av ungdomsstinna killar och brölade "öööhhh!" längs Drottninggatan där vi bodde. Min granne Inga och jag brukade skoja och undra vad "öööhhh!" egentligen betyder. Då störde de nattsömnen, nu saknar jag dem.
Militärens gamla, stora övningsområden har blivit Linköpingsbornas friluftsområde Tinnerö, med beten, naturstigar och nyanlagda sjöar. Men skjutbanorna ligger kvar, väntande på åtgärd, de sover på en bädd av bly och vittnar om en annan tid, då Sverige hade allmän värnplikt och starkt invasionsförsvar.
***
Skidåkningstips 2: Väderkvarnsbacken i Skänninge. En liten bortglömd pärla även på vintern. Den konstgjorda Månsjön ligger torrlagd och det ensamma hopptornet väcker sommardrömmar. Riktigt vackert är det med den gamla väderkvarnen högts upp på kullen och när man tröttnat på utsikten över slätten runt om bjuder sluttningarna runt Månsjön på sköna, lätta utförslöpor.
Glad påsk!