Varje människa lever på sitt sätt i en brytningstid. Vi tvingas ständigt förhålla oss till nya omständigheter. Men för en del människor och för särskilda perioder blir det än mer angeläget att tala om en brytningstid.
Det gäller inte minst den liberale politikern och industripersonen Theodor Adelswärd (1860–1929), om vilken professor emeritus Ove Bring författat en kunnig och fascinerande skrift. Som kommunpolitiker och disponent över fideikommisset i Åtvidaberg förändrade han bruksorten till ett modernare samhälle med infrastruktur och industri. Som politiker var han finansminister i Karl Staaffs ministär och upplevde i denna roll den konstitutionella krisen 1914 som kommit att kallas Borggårdskrisen.
Men det var framför allt som president för IPU, Interparlamentariska unionen, som Theodor Adelswärd kom att bli betydelsefull för mellankrigstidens strävan att skapa en fredlig värld, fri från konflikter, förtryck och droger. Ove Bring berättar om hur han helhjärtat tog sig an uppgiften 1922. Theodor Adelswärd var både idealist och realist. Det är lätt att bedöma, och då också förringa, hans insats i ljuset av det efterföljande andra världskriget. Men då var allt ännu en öppen fråga och världen ville fred. Citat och hänvisningar till hans tal, som då han hävdar minoriteters rättigheter, låter häpnadsväckande moderna och som hämtade från vår egen samtid. Theodor Adelswärd hade även nytta av att vara en industriperson då han tydligt kunde se de ekonomiska möjligheter och hinder som fanns för att skapa en fredlig värld.
Ove Bring har skrivit en underhållande levnadsteckning som också ger en överskådlig bild av en epok då humanism och demokrati, trots två världskrig, fick ett stadigt fotfäste bland världens länder. Mycket läsvärd alltså.