Spider-Man 2
Regi: Sam Raimi
I rollerna: Tobey Maguire, Kirsten Dunst, Alfred Molina
Speltid: 2 tim 7 min
Censur: 11 år
Filmstaden i Linköping
SPINDELMANNEN har allvarliga problem. PR-mässigt är hans liv som superhjälte en katastrof. Hans egen arbetsgivare, tidningen Daily Bugle, vinklar stenhårt på att han i själva verket är en skurk.
Han får sparken från sitt andra jobb. Han missköter sina studier. Hans kärlek Mary Jane ska gifta sig med en astronaut. Hans bäste vän vill döda honom. Och hans älskade faster May har ekonomiska problem.
Till slut ställs allt på sin spets: ska han fortsätta som superhjälte, trots att det verkar beröva honom alla möjligheter till ett vettigt liv? Det är detta som är den egentliga handlingen i "Spider-Man 2".
Den geniale vetenskapsmannen som förvandlas till skurken Doc Ock (och som i ett trollslag verkar försämra sin hygien med typ tusen procent) är mest en bihandling. Fokus ligger i stället på Peter Parkers/Spindelmannens kamp med sig själv och hans problematiska kärlek till Mary Jane Watson.
Och just därför är "Spider-Man 2" en riktigt bra film. Faktiskt bättre än den förra. Allt det vi förväntade oss finns naturligtvis med: svingande i skyskrapor, slagsmål, hisnande specialeffekter och skenande tåg som måste stoppas. Men det man kommer ihåg efter filmen är i stället spänningen mellan Tobey Maguires tafatte Peter Parker och Kirsten Dunsts försmådda Mary Jane Watson.
Det är ju det som hela tiden varit superhjältarna i Marvel-stallets styrka. Att de inte bara är superhjältar, utan att de faktiskt har ett fullt realistiskt känsloliv. Och ska man fortsätta att göra fler filmer om Spindelmannen - vilket det flaggas för i slutet - är det en förutsättning att man fokuserar på just det. Uppradningar av flygande bilar och yrselframkallande perspektiv på New Yorks gator är ju kul. Men det går knappast att utveckla.
Årets mesta hype har faktiskt täckning. Det här är något så ovanligt som en riktigt bra actionrulle med bra skådespeleri. Trean är stark. (TT Spektra)