Högst upp på listan över 1000 saker som Kristin vill göra innan hon dör står det: Att åka till New York. I hela sitt uttråkade liv har hon väntat och nu har hon äntligen tagit studenten, fixat ett jobb som bloggare för lokaltidningen, tagit farväl av sin trista kille och - lyckas missa planet. Då bestämmer hon sig för att fejka sin New York-vistelse och gömmer sig hos ett tillfälligt ragg som bor med sin syster Andrea i ett avlägset beläget hus. Så småningom blir Andrea och Kristin vänner, trots sina olikheter, vilket till slut förändrar dem båda en smula.
Detta är regissören Andreas Öhmans andra film efter debuten "I rymden finns inga känslor" och det är en lyckad utveckling av karriären. Han leker med klippning och bilder på ett mycket övertygande sätt och lyckas även få sina unga skådespelare Linda Molin ("Apflickorna") och Fanny Ketter att låta helt naturliga, befriade från överspel. Utan att våga svära på det så känns det som att dialogerna ligger väldigt nära hur tonåringar faktiskt pratar med varandra.
Det är också befriande skönt att Kristin får vara så mångfacetterad - rätt otrevlig, cool, viljestark, tjurig, asjobbig och sökande. Och Andrea är likadan, fast ändå annorlunda. Även birollsinnehavarna glänser, nya stjärnskottet Adam Lundgren ("Torka aldrig tårar utan handskar") flankeras av Mathilda von Essen ("The girl with the dragon tattoo), som är riktigt bra som avundsjuk storasyster till Kristin.
Filmens första halva är bäst sedan tappar den i fokus en aning, speciellt när de två tjejernas relation ska nå lite djupare. Utan att vara någon ny "Fucking Åmål" så tar ändå "Bitchkram" upp tråden när det gäller att skildra känslostormigt ungdomsliv och viktig vänskap ur ett kvinnlig perspektiv och det med en tonträff som känns mer realistisk än vanligt i svensk ungdomsfilm. (TT Spektra)