När ”Du gör mig galen!” (dålig och missvisande svensk titel) har svensk premiär har det bara gått ett par dagar sedan Jennifer Lawrence vann en Oscar för sin rollprestation. Filmen var nominerad för ytterligare sju tunga statyetter. Det är svårt att bortse från i skrivande stund och får mig att tänka på tre saker.
Ett: Oscarsfilmer är sällan så bra som de verkar.
Två: ”Silver linings playbook” (så heter ”Du gör mig galen!” på riktigt) är inte ett klassiskt Oscarsdrama utan en tillskruvad men lågmäld dramakomedi.
Tre: Jennifer Lawrence förtjänar alla priser hon kan få men hon har redan gjort, och kommer förhoppningsvis göra, bättre och mer komplexa rolltolkningar än den som nu gav henne en Oscar.
I filmen möter vi Pat (Bradley Cooper), en bipolär man som precis släppts ut från en psykiatrisk anstalt där han vårdats efter att ha försökt slå ihjäl sin frus älskare. Han flyttar hem till sina föräldrar och möter genom vänner Tiffany (Lawrence) som själv brottas med ett antal mentala spöken. Pat och Tiffany dras på något sätt till varandra och trots vad den svenska titeln än må säga verkar de bli mindre ”galna” tillsammans.
”Du gör mig galen!” är inte en film som i första hand fokuserar på att skildra hur det är att leva med psykisk sjukdom utan en tillspetsad romantisk komedi som delvis vill blottlägga en rad mörka sanningar bakom spelevinkfasaden. Och som vrickad romantisk komedi fungerar det, och jag har verkligen väntat på nya fräscha inslag i den på senare tid allt dummare romkom-genren. Framför allt har ”Du gör mig galen!” ett intressant persongalleri som hela tiden lyckas utstråla värme trots att de ofta skriker till varandra.
Dessvärre saknas en trovärdig uppbyggnad av bakgrundshistorien. Rollfigurernas mörkare delar känns allt för manuskonstruerade och lyckas på något märkligt sätt banalisera berättelsen snarare än fördjupa den.
Regissören David O. Russell som verkligen brukar ta ut svängarna håller igen lite här och bidrar till att det vare sig blir tillräckligt skruvat, romantiskt eller svart för att helt och hållet imponera. Det är underhållande men sätter inga spår.