"Slöjdans" i Härjedalen. En ockratonad bild, där de spretiga sjöväxterna vakar runt en ljusreflekterande spegelblank sjö med dimslöjor... Och där ett ensamt, spensligt träd, ur det jordvilande mysteriet, strävar mot himlen.
Vilken dramatik och poesi, som gjord för en naturlyrik i Harry Martinsons anda?
Naturfotografi är ett vitt område, där det ibland kan var svårt att bedöma om det är tillfälligheter eller en metodiskt sökt komposition som står för det lyckade resultatet. Men Mats Ricklund är helt klart en sökare, som inte bara väljer de mest insmickrande naturmotiven, utan dessutom går på djupet med närbilder av de fantastiska strukturer och texturer som träd-, jord- och himmelsfenomen, kan erbjuda. Det som jag anser överträffar det mesta av vad den modernistiska konsten har försökt att "efterhärma".
Jag tror till exempel att det skulle vara svårt för en sån skicklig konstnär som Dubuffet att återge motsvarande liv i sina bilder som närmotivet av "Guldlock". Där det ur ett träd välver fram en sorts ängel ur de vertikala strukturerna, och där allt känns ursprungligt levande. Vilken känsla får man inte då denna märkliga scen växer fram ur en trädstam.
Visst är det pinsamt, att medan vi ständigt försöker nyskapa med pensel, färg och datorer och koncept, så finns allting ursprungligen i naturen. Det är bara att ta för sig, och det har den skickliga fotografen Mats Ricklund fångat in.
Det finns mycket att reflektera över i hans utställning på Stiftsgården Vårdnäs.
Nyfikenheten, sökandet och estetiken är hans grundläggande kvaliteter.